En riktig feel good vecka

Ibland så har man bara ett skönt flyt i livet. Och det är inte alltid man kan sätta fingret på vad det beror på.
Kanske inte så mycket att fundera över kan man tycka. Men jag tror det är minst lika viktigt att reflektera när det är bra som när det är dåligt.

Vad har fått mig att komma trallande till jobbet.
Gjort att jag kunnat köra x - antal spinnpass och löparpass.
Sover som en liten gris.
Och känner stort lugn och harmoni under dagen.

Flera faktorer spelar in, det vet jag. Men jag vet också att det är dom där små sakerna som påverkar en
betydligt mer än man kan tro.

* Ett väldigt givande samtal med en gammal vän. Ett bollplank ang livet i stort och smått.
* Nya möten. Hängde på " Alla kan träna - Långpass" gruppen. Har aldrig träffat tjejerna förut, men vi hade väldigt trevligt ute i spåret.
* Sms. Tänk att några meningar kan göra sådan skillnad. 
* Och jag får inte glömma vädret. Vackra höst med all sol och sprakande färger.

Tog med mig min harmoni och kröp ner i soffan på söndag kväll och bara mös (myste?) en stund.

Nu har Vladmir varit här.

Vladmir ska köra spinning hemma i vardagsrummet nu i vinter. Det ska inte jag.
Jag har varken pannben eller motivation att sitta hemma och trampa längre.
Då går jag hellre ner på gymmet och är med på ett riktigt spinnpass med dånande taktfast musik, och liksom lurar mig själv lite. Känns ju inte lika jobbigt där i mörkret med dom andra.

Så jag satte ut min cykel på Blocket. Jag älskar blocket. Man kan verkligen köpa och sälja allt där.
Och fort går det om priset är rätt.
Han såg annonsen och slängde sig i bilen, och stod i hallen en timme senare.
Hans fru hade sett soffan i bakgrunden och undrade om jag kunde tänka mig att sälja den med.
Men nej. Jag har större behov av en skön soffa än cykeln , så det fick räcka med den.

Önskar er alla en skön helg!

Walk of hope i Skövde

Man kan ju undra varför jag sätter mig i bilen och kör två timmar enkel väg, för att gå en tipspromenad.
Men anledningarna är många.

Jag har någon underlig förkärlek till detta naturområde på Billingen. Jag har ju bara varit där och kört Långa Billingeracet tidigare ett par ggr. Och redan där slagits av naturen. Även om det har gått väldigt fort och man inte har hunnit se och uppleva allt som susar förbi. Men det är kuperat, lummigt och stigarna går i kringeli-krok.

Och i söndags så gick varenda krona till Barncancerfonden.
Det var ett samarbete mellan Billingens ekonomiska förening. Friskis & Svettis Skövde och Deitistgastronomen Ulrica Johansson. Ulrika som jag träffade och lärde känna när vi delade ett rum i Norberg natten innan vi skulle köra Engelbrektsturen för några år sedan.
Hon gör ett fantastiskt jobb för bla cancersjuka barn, syskon och föräldrar.
Med sin dubbel examen som både dietist OCH gastronom ( vilket hon är ensam om att ha i Sverige)
så har hon tagit fram boken " Lustfyllda mellanmål". En kokbok som bla syftar till att  öka de sjuka barnens näringsstatus och näringsintag på ett lekfullt sätt så att dom orkar med dom tuffa behandlingarna.
Anpassat efter deras behov vad det gäller smaker och upplevelser.

Nu var slingan 2,5km som vi skulle gå. Men jag tror att vi gjorde ca 4km.
Blir lätt så när man ska plocka lite svamp efter vägen också.
Och eftersom det inte var planerat så hade vi bara en toppluva att lägga dom i.

Och självklart hann vi med en liten go fika också.

Det fanns alltså en massa  bra anledningar att dra till Skövde på en söndagsutflykt.

Shit vad tiden går!

Jamen hej och hallå där.
Jösses vad tiden har sprungit iväg. Vad hände egentligen?

Sanningen är att jag har prioriterat annat än att blogga. Eller att ens logga min träning på Funbeat.
Alltså jag säger inte ens ATT jag tränar. Jag håller igång bara.Rör på mig, blandat och varierat.
Pulsklockan ligger i någon låda någonstans långt ner i garaget. Finns ingen anledning att använda den längre.
Det finns liksom inga användbara referenser att gå efter ändå. 
Jag är aktiv, det är jag. Men jag går på känslan. Och jag vet precis när kroppen behöver ta igen sig en dag eller två. Och skulle det gå 5 dagar utan att jag varit aktiv så är det helt ok.
Jag känner ett lugn och har förlikat mig med det hela. Det får ta sin tid. Jag har inte bråttom någonstans.

Och det är ju så att jag vet vad som fungerar och inte. Vad det är som utlöser ett bakslag i min energibank.
Och vad som fyller på den inte minst. 
Jag har behövt sätta upp gränser, både för mig och andra. För i ärlighetens namn så är man sin egen.
Det är bara jag som kan påverka min egen situation. Jag vet vad jag vill, kan och orkar med.

Sedan förra inlägget har jag bla varit i Tibro och Turkiet. Häftiga upplevelser båda två på sitt sätt :)
Och i morgon siktar jag på ett besök på Billingehus i Skövde. Utan cykel denna gång.
Men mer om det i morgon.

P.S Trafik info ang Tyr spåret i dag. Två rediga granar ligger över milspåret på två ställen.

Jo det får bli så!

Jag tar en liten paus från skrivandet på bloggen nu. ( Ett tag bara, tills maj är över iaf). 

Det är inte så att jag brist på inspiration, motivation eller träning. 

Utan att jag lever mera här och nu för tillfället. 

På jobbet där vi säljer båttillbehör så går det i 130 knyck just nu.  Och när jag slutar så är jag oftast i skogen för att boosta mig med ny energi och lycko hormoner. Tar dagen lite som den kommer. Antingen med löparskorna eller på hojen. 

Bara ÄR en liten stund. 

Denna bild beskriver detta väldigt bra. 

Lugn långtur med fika och sällskap och jag blickar framåt :) 

Var sak på sin plats.

Här ska dom ligga. Dom goda små pumpa kärnorna. I filrallriken till frukosten. 

Blir jag lite små sugen ibland så är det lätt hänt att jag bara tar en nypa och slänger in i munnen. 

Och har jag tur så hamnar alla där. Annars så har jag dom på golvet och i bh:n. Även om det hänt tidigare så kan jag inte fatta vad det är som skaver så efter ett tag. Men får en aha upplevelse när det är dags att lägga sig och jag ser vad som landat på sovrums golvet. 

Men det är klart, pumpakärnorna är bättre än choklad. Iaf om jag inte lyckats få in det i munnen. ( Blir väldigt fula fläckar). 

Nu är det ny vecka att se fram emot. 

En lugnvecka vad det gäller träning. Jag har lillgrabben och vi (han framför allt) ser framemot premiären av hans knatte fotbolll. Som han har väntat. 

Vad säger stilpolisen om hängslen?

Det finns väldigt många outtalade "regler" om vad man ska ha och inte i cykelsporten. 

Tex det där med strumporna. Lite högre och vita. Eller låga svarta. Kanske bara en fråga om man kör LV eller MTB. Jag har inte riktigt koll. Mest praktiskt är ju svarta om man kör i skogen. 

Och så har vi glasögonen. Innanför eller utanför banden på hjälmen. Gud förbjude om man gör fel där. 

Men vad skulle dom säga om man har hängslen på armvärmarna. Bara snäppa fast från höger till vänster och tvärs över ryggen. Det är ju ändå inget som syns. 

Mitt problem är att mina armar har blivit tunnare. ( Men bara armarna). Så dom kasar ner hela tiden. Frånvaron på gymmet märks tydligast där. (Om man bortser från att jag är allmänt svag). 

Jag skulle ju kunna gå och köpa nya i en storlek mindre. Men det känns lite som att köpa större byxor om man går upp i vikt.

Så jag jobbar nog istället på att få dom att sitta uppe igen. 

Älskade Bryngfjorden.

Japp, då är premiär turen uppför våran lille kulle gjord. Och det har väl aldrig hänt så sent på året som nu. 

Men och andra sidan har hela denna säsong sett VÄLDIGT annorlunda ut än tidigare år överlag. 

Jag har nu äntligen känt att kroppen svarar bättre och bättre på träningen. 

Jag orkar mer för varje vecka. 

Och jag sover som en liten gris på nätterna nu. 

Jag kan inte påstå att det har vänt så där bara över en natt. Men nu när kroppen äntligen orkar så har det gått förvånansvärt fort. 

Och i dag så var tanken att rejsa stigar i snabb tempo och göra Bryngfjorden. Och så stod man där på toppen med ett fånigt flin och bara njöt. Väldigt flåsande men jag hade kommit upp. Och med bra kräm i benen. Jag hade något att sätta emot. Planen  var att fortsätta hemåt, men jag tog liftspåret ner och körde upp en gång till. Bara för att jag orkade. 

Konstaterade när jag kom hem att jag varit uppe och nosat på min maxpuls i dag. DET var väldigt länge sedan. 

Men så finns det ju ett uttryck också som jag tycker är väldigt bra. 

- Det är lätt att vara stark när man kör själv :) 

Livet är precis som den där låten. " Det går bra nu"

Aj aj. Det var ett bra tag sedan jag skrev något nu.
Jag har bara inte hunnit. Med detta underbara väder som vi haft / har så har jag knappt varit inne.
(Inte ens på natten. Jag har gjort premiär natt på balkongen).

Det har bla blivit väldigt mycket cyklande i alla varianter.
Långfredagsturen med ca 50-60 cyklister som anslöt och körde från stan upp mot Forshaga - Kil -
Hymboholm. Och som vi avslutade utan för Lugnets massage med korv och kaffe.
En social tur i lugnt tempo där man träffade klubbkamrater man inte sett under hela vintern. Ny vän man fått
genom cyklingen, men aldrig träffat. Och bekanta man inte sett på flera flera år men som hittat passionen
i denna underbara sport.

Påskafton var jag ute och guidade största grabben på hans premiär tur med en racer hoj.
Vi ska nog fila lite på hans teknik och beteende innan han får cykla med i en klunga.
Det var som att ha med en kalv på grönbete.

I fortsatt strålande väder så var vi ett gäng som mötte upp på söndagen och körde stig från KMTI
och bort mot Lillerud - Segerstad - Skutberget.
Väldigt fina och torra stigar nästan hela vägen. Det var bara några få men ack så förrädiska dy hål på
Skutberget. Och dom bjöd på väldigt snygga och spektakulära vurpor.
Har jag någon gång önskat att jag haft en hjälm kamera så var det då.
På en poängskala upp till 10 så skulle Gunnar få det, med en stjärna i kanten.
Halva mannen (på 1,95m) försvann i leran efter att ha balanserat en bra stund på framhjulet.

Godis paus. Gunnar till höger (innan vurpan)

Måndagen fick cykeln stå stilla, men jag var hemma i Charlottenberg och passade på att springa lite.
Finns ju lite bättre backar där uppe.
Tassade från Valfjällsbyn och bort till bilvägen upp till toppen.
Jag lunkade på i ett behagligt tempo och kunde konstatera att det bara går bättre och bättre vad det gäller orken i kroppen. 
Det var inte mer än + 5 grader när jag startade, men hade bara ett linne på mig när jag kom upp.
Solen riktigt värmde i ryggen.
Vi hann även med att lyssna till, och fånga några grodor när vi var i stugan.

Gårdagen bjöd på en riktig Happy mtb tur. Så som det brukade vara, förr.
När man bara är ute och lattjar och letar fina trixiga stigar. Man kör järnet och bara njuter.
Och man kan liksom inte sluta. Men man är tvungen för att det börjar bli mörkt.
Tyvärr fick vi ett kedje haveri i början på turen. Men löste det genom att en sprang. Den andra cyklade med
2 cyklar och sen lite puttade av hela ekipaget. Så efter lite mekande kunde vi fortsätta rundan.
Men med 2 personer med noll lokalsinne, så får man vara glad att det inte var beck mörkt innan vi var hemma.

Jo, det blev lite cyklade i dag med faktiskt.
Jag och Peter tog hand om klubbens mellan / snabb grupp i dag. Och vi hade ca 30 pers att hålla koll på..
Han tog täten och jag var kö karl och såg till att alla hängde med.
Eller hjälpte till om det var någon som fått problem.

Men jag måste väl säga att det gick sådär. I alla fall för min del.
Någonstans på någon stig så gjorde vi ett dumt väg val. Och helt plötsligt så var jag och 4 st från min grupp
sist i den lugna gruppen som var ute på samma ställe.
Men vi anslöt oss till dom och trampade hemåt.
Ännu en gång fick vi vända och ta en annan väg.
Det var nämligen en skit sur orre som vägrade att släppa förbi oss på stigen.
Vi konstaterade att han var väldigt stor och väldigt sur så beslutet var inte så svårt.

Det har som sagt blivit en hel del cykel under påsk. Och jag har njutit som aldrig förr.
Och ja. Jag tar det lugnt. Jag kör efter min egen förmåga och känslan jag har för dagen.
Men jag märker nu att jag orkar mer och mer.
Det känns som om att kraften och orken är på väg tillbaka nu. Äntligen. 

Och det lutar nog åt att den blir en tur i morgon med :)

Fredags känsla.

Det här är dagens bästa kaffe kopp. Den man tar efter att man tränat på morgonen. Och oftast intas i badrummet. 

Det i sig är väl inte så mysigt, men jag spar tid eftersom man kan göra allt annat på samma gång. 

Det är ju skärtorsdag i dag men på jobbet är det fredags känsla. Bra musik på radion och fullt med kunder som ska rusta med båten under ledigheten. Fullt ös med andra ord. 

Och efter jobbet blir det lite cykelvård. Jag rullade bara in hojen i garaget och stängde dörren efter förra turen. Med lera , tallbarr och allt kvar. För i morgon är det dags för den årliga Långfredagsturen. Vad jag har sett så kan det bli väldigt många som dyker upp och hänger på. 

Himla kul. 

Frågan är om man ska ha fredagsmys i dag. Hmm. Ska fundera på det när jag tvättar cykeln. 

Det var jag och någon mer där ute.

Jodå, alla barn och ungdomar kom iväg på en heldag med aktiviteter. Och jag fick mig en långtur på cykeln. Gjorde bara ett klantigt stig val i början på rundan.

Leden mellan Alster och Göstahult är ju aldrig torr. Inte ens om det är totalt eldningsförbud i hela landet. Så redan efter 20 min hade jag dy upp till båda vristerna och skorna var genomblöta. 

Rullade vidare upp mot Forshaga och hann torka någorlunda i den kraftiga sidvinden på väg dit. 

Vädret var helt ok trotts den kraftiga vinden men jag mötte knappt en enda mer cyklist som var ute. 

Petade i mig 2 Rune kakor och röjde sedan mil spåret på Sisu gården. En rolig slinga som är kuperad och slingrig. 

Men när det var dags att trampa hemåt så kom regnet. Och när jag bara hade tråkig alsfalts tramp kvar så blev låren som iskalla stockar på mig och jag hörde någon viska

- Kebab. Varm kebab med stark sås. 

Nej jag var helt själv. 

Och sista biten så hörde jag det vid varje tramptag. Kebab, kebab, kebab. 

Kanske var det mitt undermedvetna som tala till mig. 

Vis som jag är och har lärt mig, så ska man lyssna på sin kropp. 

Klart jag ska ha en kebab. 

Och så blev det. 

Sista stig partiet på hemvägen kräver fokus. Annars så hamnar man i Klarälven. 

Bunkrat med Rune kakor.

Jo jag blev lite seg i slutet på den senaste  långturen när jag sprang. 

Skulle ha haft något mer än 2 dl vatten med mig på nästan 2 timmar. 

Så i måndags när jag Vabbade rörde jag ihop en sats med löpar Runes energi kakor. ( Farligt goda). Gjorde dom något mindre än vanligt, för det kan vara lite svårt att tugga i sig samtidigt som man springer. 

Lillebror fick en syskon dag i födelsedags present. Så i morgon drar alla tre i väg på  lunch, bowling och bio. Och ungefär samtidigt drar jag ut i skogen. 

Förhoppningsvis på cykel och sköna stigar. Bara lajja runt lite och hitta ett skönt flow. 

Lite beror det på vad det blir för väder. Jag har andra alternativ i bakfickan ifall regnet öser ner. Men något blir det. 

Distans och inslag av Britney Spears

Först av allt så måste jag bara få tacka alla som har hört av sig efter förra inlägget.
(Som dessutom hör till det mest lästa i bloggen).
Det har rasslat till över allt. Jag har fått mejl, sms och meddelande både på Facebook och
på träningssidan Funbeat.
Några har känt igen sig och andra har skickat peppande hejarop till mig.
Tusen tack.

Annars så har min helg bestått av distans träning, både cykel och löpning.
Det blev 2:17 h på cykel efter jobbet i lördags. Vilket är ett kort pass om det ska ses som distansträning,
men det blev av, vilket är bättre än inget alls.

Väl hemma så gjorde jag en Britney Spears.
Letade fram den vassaste saxen i lådan, greppade flätan och klippte av den.
Stod där men en fläta i handen på ca 2dm. Shit, nu är det gjort.
Nu tog ju Britney en trimmer och skalade bort allt. Rubbet.
Men och andra sidan så hade hon nog lite större problem än ett hår som alltid tovar ihop sig så
fort man tränar.
Det spelar ingen roll om jag har svans eller fläta. Det blir en enda stor tova någonstans ändå.
Tidigare så gick håret ner under skulderbladen och nu så är det till axlarna.
Men jag måste boka tid hos en frissa till veckan för att styra upp det hela.

Med lite kortare hästsvans så tassade jag runt på lite stigar i skogen i dag efter en otroligt
lång sovmorgon.
Är 2:17 h på cykel kort, så är  1:43 h löpning långt. I alla fall för mig.
Har väl ingen riktig plan varför, men jag försöker öka distansen lite för varje gång.
Kan jag inte springa fort så kan man ju göra det lite längre. 
Väl hemma så var det bara att rycka snodden ur håret och konstatera att klippningen
hade fyllt sitt syfte. Inget trassel. Bra.

Sitter nu i soffan och smaskar lite på innehållet från påsen.
Bara sådär så var dottern förbi och lämnade en liten godie bag till mig.
Hon tyckte jag skulle ha en sådan. Älskade unge.

Tillfälligt stängt. Öpnnar snart igen.( Kanske)

En skylt med den texten har jag bollat med fram och tillbaka att sätta upp här på bloggen.
Glest mellan inläggen och inget bra att skriva om.

Men kanske jag kan belysa något som någon annan känner igen sig i.
 
Jag ÄR en glad person och livsnjutare, innerst inne. Men det har fattats mig ett bra tag nu. 
Motivationen och glädjen har varit helt borta för mig. På alla plan. Träningsmässigt  och privat.
Och jag ska bara kort förklara för dom som inte följt mig i tidigare inlägg.

Efter nyår så drog jag på mig överträning. Och allt vad det innebär.

Stress syndrom kom som ett brev på posten kort där efter.
Ägget eller hönan, det vet jag inte. Kanske hade jag negativ stress inom mig innan, men blundade för det och körde på med mitt hårda träningsprogram ändå.
Men får man för lite sömn så säger kroppen till slut stopp. Det går bara inte.
Det spelar ingen roll hur mycket man vill eller tycker att det är roligt. det går bara inte.
Återhämtningen efter sådant kan ta allt mellan 4v och ca 1år beroende på hur långt det har gått
och hur / när man sätter in åtgärder. (Hittar roten till allt ont).

Jag har varit så jäkla ledsen, frustrerad och trött.
Från att ha kört ca 2 pass om dagen varannan vecka så har jag den senaste tiden varit glad om jag inte somnat med pannan i bordet vid em kaffet på jobbet. Har jag en bra dag så orkar jag kanske ta en lugn tur på cykeln eller i joggingspåret efter jobbet.
Långt och lugnt går bra. Men att pressa minsta lilla är inte att tänka på.

Och jag blir lite vilsen i hela min personlighet.
Vad är det frågan om. Detta är inte jag.
Vad gör man nu när man slutar kl 18 och inte ska träna?

Ibland orkar jag men vill inte. Och andra dagar så vill jag , men kroppen säger nej.
Total obalans bland alla mina hormoner.
Frustrationen har jag lagt bakom mig nu. Orkar jag så är det bra, annars så slappar jag med gott samvete.

 Men beslut är tagna och flera samtal gjorda till mina kära sponsorer.
Och jag har fått otroligt fin respons. Från alla. Det värmer inom mig.
Och helt oväntade dörrar har öppnats för andra projekt inom cykelsporten.
( Kommer mer om det lite längre fram).

Jag kommer INTE att tävla under 2014. Jag har inte ens löst licens, allt för att minimera risken att falla för frestelsen att ställa upp i en tävling.
( Men jag kommer nog häcka på en och annan tävling för att heja på klubbkamrater och Funbeat vänner).
Så mitt mål nu är att komma tillbaka att kunna träna som jag vill. 
Hitta glädjen och få orken tillbaka.

Kanske inte så jäkla positiv beskrivning om mitt dagsläge, men det är så det är.
Men våren är här och vi får ljusare kvällar. DET gör mig glad iaf. Alltid något.

Jag och Lotti efter en fin stig tur innan jobbet i måndags.

Hur svårt kan det vara?

Att ta in och få till en ny vana är inte det lättaste. Och har man ett minne som en guldfisk så är det direkt kört. 

Alltså, jag ska ta 2msk Aloe Vera på morgonen innan frukost. Borde ju inte vara så jäkla komplicerat. Jag har dom 2 oöppnade dunkarna på bänken och jag ser dom och konstaterar att jag ska ta ur dunken i kylen. Öppnar kylen, tar fram allt till frukosten och det är efter jag ätit och ska hämta kaffe koppen som jag ser dom oöppnade dunkarna igen. Satan jag missade dunken i kylen.  

Men lappar är bra. Det får mig att komma ihåg minsta lilla sak. Jag har nästan alltid en på ytterdörren, och nu även en inne i kylskåpet. Allt för att underlätta i vardagen. 

Allt nyttigt är gott. Eller?

Nej det stämmer inte alls.
Den där super kuren som jag fick levererat till jobbet av mannen på gymmet smakar satans så
vidrigt. Men det ska tydligen vara väldigt nyttigt och bra för det mesta. Så det är väl bara att
hälla i sig sörjan och se till att njuta av allt annat gott man kommer att äta under dagen.
Det jag testar är Aloe Vera Gel. Ekologiskt odlad och handplockad från odlingar i USA.

Och dom har "nöjd kund garanti" så ser jag ingen effekt efter 3 mån så får jag pengarna
tillbaka om jag sparar korken + flaskan. Då kan det ju vara värt att prova det iaf.
Sämre kan det ju inte bli. (Hoppas jag.)

Annars så lallar jag på i mitt "lugn tempo" vad det gäller träningen.
Varken ruscher, spurter eller intervaller. Utan bara lugnt och fint. Det finns inte krafter till något annat.
Planen var att ta ett löppass i går morse men kroppen sa bestämt nej.
Jag höll med och sov en bra stund till innan det var dags att palla sig i väg i till jobbet.
Fick till det passet i dag istället. I fantastiskt väder sprang jag runt på stigarna i I2 skogen i 1½ timme.
Solen riktigt värmde i ryggen och farten jag håller är sådär behaglig. Känns som man skulle kunna
springa hela dagen och filosofera över allt och inget. Bara njuta.
Men jag behärskar mig. Jag ökar distansen bara lite lite för varje gång för att vänja kroppen.

Nu är klockan bara drygt halv tio en lördag kväll, men om en kvart så ligger jag nerbäddad i bingen.
Är man trött så är man. Och om några timmar är det dags för en Aloe Vera hutt. Yeeeck.

Frukost korvar och gröt.

Det blev en skön men kall tur på cykeln i går kväll. Innan jag var hemma var både tårna och hälarna bortdomnade av kylan. 

Och att hoppa i duschen då gör fruktansvärt ont. Tårna kan svälla upp som frukost korvar och anta en lila aktig färgton. Så jag fick dra på mig en torr tröja och få i mig lite mat i väntan på att dom skulle tina upp. 

Hade fått en tidning med posten, och i den fanns en provpåse med gröt från Axa. Jag äter ju havregrynsgröt nästan varje morgon så det passade ju mig fint att testa den i dag. 

Men nej. Det var ingen hit. 

Jag fattar inte vitsen med det hela. Vanlig gröt tar 3-4 min att koka. Den här ska man bara koka upp vatten och hälla över grynblandningen och vänta 1 min. Ok man sparar någon minut. Men den innehåller inte bara havregryn utan även bl.a. socker, fruktos - glukossirap, surhetsreglerande medel, äpple och vin syra och rapsolja. Känns väl sådär. Och den var inte speciellt god heller. Nej inget jag skulle gå och köpa. 

Men jag väntar på ett annat paket i dag. När jag var på gymmet i går så pratade jag med några av morgon gymmarna man inte sett på ett bra tag. Fick frågan varför jag varit borta så länge, vart jag hade varit. Vi pratade hit och dit om träning, vikten av vila och om konsten att lyssna på kroppen. Och en av dom hade en kur som han tyckte skulle vara värt ett försök att prova. Så det slutade med att han kommer förbi mitt jobb i dag och levererar det hela. Ska bli spännande att se om det är lika bra som han säger. 

Kort i rumpan och distans.

Denna vecka är det en test av kroppen. Dels för att se om den svarar som den ska och även vart jag ligger i styrka och kondition. 

Men jag fokuserar mer på lugn distans än riviga intervaller. 

Körde ett löpdistans pass med pannlampan i går. Där av lite korta skinkor i dag. Men kroppen kändes pigg och lätt. Tassade runt på grusvägar och stigar  i 1tim och 18min och det kändes som det var höst i luften. Klar och krispig och ett vitt moln ångade ur mig på varje andetag. Riktigt nice. 

Jag körde lite blandad styrka på morgonen i dag bl.a. ben, så jag har vilodag i morgon. Kommer inte kunna röra mig normalt ändå, det vet jag av erfarenhet. ( Där var jag minsan inte så stark). 

Men det får bli ett kortare distanspass på hojen i kväll först. Bara att spänna fast pannlampan igen. 

Dagens lunch. Varje gång jag tömmer ner matlådan i en djup tallrik så tänker jag, jösses vad mat. Ja ja. Jag ätet så mycket jag orkar. Jo tjenare. Vipps så sitter man där med tom tallrik och undrar om det finns något mer i kylen att tugga på. 

Sunkiga träningskläder och virkade djur.

Vad skönt det var att få slänga ner helt genom svettiga träningskläder i tvättkorgen. För nu var det väldigt längesedan. 

Var nere och körde ett puls intervallpass på Friskis för att testa formen. Inget halvdant mes pass, utan den skulle testas ordentligt nu. 

Och hej vad bra det gick. Och vad glad jag blev. Nu gäller det bara att hejda sig lite och se hur det går resten av veckan. 

Annars så har helgen här varit väldigt lugn. Käkade brunch på Scandic i Arvika under lördagen och jag tror det rubbade hela helgens mat tider. Att äta sig mer än propp mätt klockan 14 blev ju helt fel. Vi blev helt osynkade i våra  mat tider resten av dagen och även i dag. Men gott var det. 

Har ni inte sett utställningen av Sandra Magnusson på Naturum så är den värt ett besök. Hon visar ett annorlunda tema på virkade saker. Eller vad säger ni om en rosa flamingo på 150 cm i genomskärning. Allt är virkat. 

Eller skelettet av en Spillkråka. 

Fiske intresserade Charlie hade abborren som favorit. 

Nu så. Nu är det gjort.

Varje gång jag har rullat ut med cykeln så slår det mig. 

Ja just det. Jag skulle ha kapat styret också. Man fortsätter turen och tänker att det fixar jag till nästa gång. Precis. Som om det blev gjort till nästa gång. 

Men nu äntligen är det gjort. Inte helt problemfritt men det gick. Det svåra var ju inte att kapa av det, utan att få av handtagen. Jag sneglade ett par ggr på pack kniven som låg på arbetsbänken. Äh fasen jag skär av dom och köper nya. 

Men med hjälp av Jonas på jobbet och en jäkla envishet så gick det. 

Det finns säkert ett smidigt och fiffigt sätt att göra det på men inget som jag vet om. När dom skulle på igen så hade jag lite vatten och diskmedel och det var lättare. Inte problemfritt. Men lättare. Så nu kan jag svischa lite smidigare mellan alla träd i skogen. 

Ååhhhh vilken bra helg.

Jag är ju rätt så frusen av mig, men knä långa yllestrumpor och skoöverdrag var i varmaste laget i lördags. Fick kompensera värme överskottet med att plocka av mig handskarna. 

Lallade runt i I2 skogen, Sörmon och Skutberget. Och sedan samma fina stigar tillbaka hem. Jag tog det väldigt lugnt för att inte pressa pulsen för mycket. Ren rekreations  tur för hjärta och själ. 

Som alltid är det torrt och fint där ute. Och ibland så var jag tvungen att stanna och bara ta in allt runt omkring mig. 

Jag står där alltså helt själv i skogen med ett brett leende och känner sån värme och lycka. Harmoni. 

Även söndagen bjöd ju på vackert väder så då åkte löpar skorna på. 

Och dom var på hugget, mina eftersatta löpar ben. Dom ville liksom mera än vad jag tillät dom. 

- Lugnt och fint nu. Det är ett distanspass vi är ute på. 

 

Och som en bra avslutning på denna fantastiska helg så var det bowling och mat till större delen av Team Lugnets massage deltagare. 

Men slutsatsen jag drog var nog att vi alla är lite bättre på det vi tävlar i, än att kasta svarta klot över ett trägolv. Men roligt var det. 

Här är den saliga blandningen av cyklister , multisportare och löpare. 

Tack Lotti och alla ni andra. 

En annorlunda morgon.

Gröten och kaffet är intaget. En köpare på Blocket har redan varit här och hämtat en juniorsäng.
Mina kudd märken i ansiktet början försvinna så smått och man ser väl snart ut som folk igen.
Och nu ska jag knalla iväg och göra något helt annat.
Jag ska vara assistent åt min massör under en kurs i massage för hemmabruk.
Min uppgift är att vara demo docka. Alltså ligga ner när hon visar olika rörelser på mig.
Helt ok uppgift att ställa upp på.
Kan hända att jag går där ifrån med nya kudd märken.

Annars ser dagen ut att bli fantastisk. Klarblå himmel och sol. Lite blåsigt, men jag tänkte cykla i skogen
i eftermiddag och där märks det inte så mycket.

Ha en trevlig helg!

Ett steg i taget.

Jag måste bara berömma vårdcentralen på Herrhagen. Man behöver bara vänta max någon timme på att få en tid där. Och det var inte första gången i måndags, då jag ringde kl:8 för att få en tid kl:10. Det onda i halsen hade kommit tillbaka och det brände som eld bakom näsan och huvudvärk på det. 

Det blev ett snabbt konstaterande att det är en virus infektion. " Åk hem från jobbet och ligg still i minst 3 dagar". Jepp. Så det har jag gjort. Jag har legat under en filt och löst massa korsord och slö tittat på tv:n. Och sovit. 13 timmar en natt för att nästa göra 11. Det är bra. 

Men man blir så låg. Rejält nedstämd. Orkar inte vara social på något plan. 

Men i dag har jag kravlat fram från min lilla sten och hoppas innerligt att jag kan komma ut på en lugn fin stig tur under helgen för att bosta kroppen med lite lycko hormoner. 

Sportlov och lite semester.

Undrar hur många åk man hinner på 3 timmar. Jag tappade i alla fall räkningen till slut. Upp, ner, upp, ner. Bara en kort fika paus och ut igen. Jag fattar inte vart han får all energi ifrån. Charlie alltså. För det är inte barn backen vi pratar om, utan den svarta pisten. 

Och efter lunchen i dag så började det krypa i kroppen på honom igen. 

- Snälla. Kan vi inte ta en lång cykeltur mamma. 

- Hur lång är en lång cykeltur för dig?

- Kanske 1-2 timmar? (Han är snart 6 år).

Klart man hänger på det förslaget. Efter en diskussion och djup besvikelse över att han inte enbart kunde ha sin kortärmade  cykeltröja på sig så kom vi till slut ut genom dörren. 

Men han konstaterade när vi kom hem efter 1,5 timme, att han hade ont i rumpan och att det nog är dags att köpa riktiga cykelbyxor till honom :)

Nää. Om man skulle ta och vila lite.

Förkylnings symptomen är borta, så i går provade jag kroppen lite försiktigt. Började att jogga på löpbandet 30 min i distans fart. Lugnt alltså. Pulsen såg ok ut och resten av kroppen kom också igång efter några minuter. Körde lite soft benstyrka efter det. Inte tungt utan bara så jag väckte dom till liv. Och jag behöver ju knapt nämna vid det här laget vad som händer när man tränar något man inte gjort på länge. 

Inte helt problemfritt tog jag mig stapplande upp på löpbandet i morse med. Träningsvärk brukar släppa bara man blir riktigt genomvarm i musklerna så det fungerade bra. Men nu var det pulsen som levde rövaren istället. Körde på samma fart som igår men låg ändå alldeles för högt. Gjorde en rejäl fartsäknkning för att komma rätt. Jag fick kliva av tidigare än planerat och körde i gymmet i stället. 

Så nu vilar jag resten av veckan. Jag vet ju inte om det är överträningen som fortfarande hänger i eller förkylningen jag haft. Och det sista jag villa ha nu är en hjärtmuskel inflammation. Det är ju värsta  tänkbara cenario, jag vet. Men jag tar ingen risk. 

Så i morgon ansluter jag mig till resten av lilla familjen som har sportlov just nu. 

VILA

En vecka har gått sedan illvilliga baciller attackerade mig med full kraft. Och det är fortfarande något som trycker på där uppe i skallen, typ mellan näsan, bihålorna och hässjan. Så jag har bara jobbat och sedan tagit det väldigt lugnt på kvällarna. Men det är en konst i sig att KUNNA vila. Att våga. Fördelen är ju att det blir så mycket tid över till annat. Om man skulle orka förstås. 

Jag har iaf knappat färdigt min kolumn som ska publiceras i nästa nummer av MTB Sweden Magazin och det före utsatt deadline. Alltid något. 

Efter jobbet i dag ska jag göra något som händer väldigt väldigt sällan. Nämligen ta en promenad ner till stan och bara strosa runt i lite affärer. Ge det lite tid och kanske hitta något snyggt. Förra gången det hände så var jag på jakt efter en snygg topp. Men kom hem med en sport-bh. Kanske man hittar något i denna butik. Passande namn i alla fall. 

Ett brev på posten

Nu är vi inne på onsdag och kroppen känns inte alls bättre. Fortfarande tjock i halsen, huvudvärk och stel nacke. 

I vanliga fall brukar sånt här vara över på 2 dagar för min del, men inte nu. Det biter sig fast väldigt envist. Jag jobbar ändå men börjar dagen med en Ipren till frukost, för att senare få ta en till em kaffet. Inte bra men jag klarar av dagen. Det hela bottnar nog i att kroppen var utsliten och mottagligheten för illasinnade baciller är ju då som ett brev på posten

där avsändare skrev - Ha, där fick du för att du inte lyssnade på kroppen. 

Underbar morgon ändå.

Helgen blev väl inte riktigt som jag tänkt mig. Vaknade på lördag morgon med droppande näsa och halsont. 

Och jag var inte speciellt snabb under söndagen heller. Med ömmande kropp låg jag och grät till herrarnas OS-guld i stafetten innan jag tog tag i dagen. 

Tanken var att äta sen lunch med min stora grabb för att senare åka och gratta en 43-åring. Men nej. Ingen vill ju riskera att bli smittad så här inför Vasalopp och i träningstider. 

Jag ställde väckarklockan tidigt idag ifall jag kände mig ok nog för en promenad innan jobbet. 

Men nej. Den ringde iof, men jag var helt färdig. Ställde om larmet och drog täcket över huvudet 1,5 timme till. 

Men när jag väl promenerade till jobbet så var faktiskt solen framme. Den har man ju inte sett så mycket av under vintern. Underbara sol. 

Halsen är bättre nu och jag känner mig bara lite döven. Kanske ett värmländskt uttryck men kan väl beskrivas som trött, slö, tung i kroppen. Inte på hugget helt enkelt. 

Så det blir till att ta det lugnt. Igen. 

Ingen vanlig fredag.

I morse körde vi kärleks tema redan på gröten, lilla sprattel mannen på dryga 120 cm och jag. Och i skenet från stearinljuset fick jag öppna ett fint paket som han gjort på dagis. Ett trä hjärta som var målat i fina färger och hade massor av "diamanter" som var dit limmade. Åhh min gull unge. 

För det har väl knappats undgått någon att det är alla ❤ dag i dag. 

Jag skulle vilja kalla det super fredag faktiskt. 

Dels för att det är fredag.(Alltid bra). 

Sen är det Alla Hjärtans dag.)Väldigt mysigt). 

Och senare i kväll är det dags för års festen i cykelklubben. Det ser jag verkligen fram emot. 

Kan det bli en bättre fredag än så. 

Men för i helv...te.

Jag måste ursäkta språket redan här. Men jag blir så jäkla matt. Att jag inte brottade ner min spinncykel eller gav den en rejäl spark med dubbarna på cykelskorna i går är ett under. Jag fick kliva av passet igen. Förbannade skit. 

Det gick bara inte. Inget tryck i benen och jag kroknade innan jag var i närheten av puls intervallet jag skulle upp till. 

Plockade fram det hårdaste av alla pannben jag kunde, men nej.

Nu när det har känts så bra efter vilan så blir jag bara så lack. Ghaa. 

Inte flippa nu. Andas lugnt, in och ut, lugnt och fint. 

Ligger lågt och soft tränar resten av veckan så får jag se hur kroppen svarar. 

Jodå klockan fungerar. Men inte jag. 

Bara 5 istället för 10.

Mitt liv går i 2v cykler. Med barn och utan barn. Och det innebär även enkelpass eller dubbelpass. 5 eller 10 matlådor. 

Så denna vecka inkluderar barn, enkelpass och 5 matlådor. Bra struktur och inga större överraskningar. Ja, det kan bli lite omkastningar i det jag tänkt träna beroende på om C somnar senare än vanligt. 

Har jag inga barn står det även 5 matlådor klara hemma efter jobb och träning. Det är väldigt förrädiskt att komma hem och inget är klart, då kan man lätt gå bananas i kyl och skafferi. Man äter det mesta som knastrar mellan tänderna och oftast allt för mycket. 

Bara att ladda frysen på jobbet, så spar jag även plats i min egen frys. 

Väldigt fiffigt. 

VAB dag med återupplivnings försök.

Den här veckan blev ju väldigt speciell med både semesterdagar och vab dagar. Så här har vi hasat runt i sköna morgonrockar ända fram till lunch i dag. Men det kom förbi en spontan lunch gäst som var i krokarna och vipps så var 3 till bords. (Jag han iaf få på mig kläder). 

Och i går fick jag göra återupplivnings försök på min Garmin 310. Den stängde bara av sig precis när man tryckte på en knapp. Bråkade med den i ca 1 timme, men sen så var den i gång. Men på bekostnad av att alla inställningar och data försvann. 

Annars så har jag vänt upp och ner på hela lägenheten på jakt efter min Garmin usb-sticka. Fann det till slut i usb uttaget på baksidan datorn. Suck. (Någon har nog satt den där för den inte skulle komma bort)

Tyckte  att det var en bra dag att ta tag i Gamin frustrationen. 

Sedan gick någon timme åt till att avinstallera alla Garmin program för att senare uppdatera med nya versioner i datorn 

Jag har inte kunnat överföra informationen från klocka till datorn på ca 2 år. 

För det är ju väldigt roligt att kunna få upp tex en snygg puls kurva eller en karta vart man har varit. 

Körde ett TC4 pass nu på kvällen med samma härliga känsla i kroppen som häromdagen. Glädje och stryka. 

Tänk vad massa vila och mat kan åstadkomma med kroppen på bara 2 veckor. 

Sittandes i morgonrockarna pärlade vi ihop en snygg lastbil på morgonen. 

Ta daaaa.....

Ja men hej och hallå vad lätt det gick i går. Jag kände redan under uppvärmningen att det skulle gå vägen. Pulsen gick stabilt upp och ned som den skulle och benen var pigga på att cykla igen. 

I set vilan på 10 min satt jag bara med ett brett leende och jag bara bubblade av lycka. På dom sista 3 intervallerna så släppte jag klockan och gick enbart på känsla, och kunde konstatera att jag hamnade en bit över 180 i puls, men att det fanns kräm kvar i benen till mer. 

Har väl aldrig varit så lycklig efter ett träningspass som nu. 

En bild av sann tränings lycka. 

Nu är man på banan igen. 

Nu får det vara bra.

Det har varit två sköna semesterdagar med bra innehåll och massa slapp tid och funderande.

Och nu är även vilotiden på 2 veckor över och jag vet inte vilket årtionde det hände senast jag var inaktiv så länge. 

Men i kväll är det dags för lilla testet av kroppen. Kan jag köra igång eller kommer jag behöva vänta ytterligare några dagar/veckor. 

Jag kommer kliva på schemat där jag kände att jag rasade igenom och även plocka det minst jobbiga passet från den veckan. Förhoppningsvis svarar kroppen bra och målet är att klara hela passet. Det kommer bli mitt KIKV pass.
Alltså 4:or. Jag kör 3x4 min på 170-180 i puls med 2 min vila mellan intervallerna. 

Har sedan en set vila på 10 min (135-140 i puls) innan jag kör nästa omgång 3x4. 

Relativt kort pass men intensivt. Och tanken med att jag valde just detta pass är att jag ska upp i samma puls på alla intervaller, vilket innebär att jag kan ha lite bättre koll på pulsen. 

Så nu är det bara att plocka fram pannbenet igen. Jobbigt blir det garanterat men förhoppningsvis på det gamla välbekanta sättet.

Har dammat av klockan och hoppas innerligt kunna mata in lite nya siffror i kväll. 

Vissa dagar är bättre än andra.

Den här veckan börjar verkligen bra tycker jag. Helt i min smak.
Hade klockan på 8:00 för att inte försova mig till massagen på Lugnet kl 9:00. Nu har jag ju turen att hon
håller till precis runt hörnet på mitt kvarter så det tar 1 min att knalla dit. Och det är ju bra när man
snoozar klockan allt för många ggr.
Hennes Thailands semester hade tydligen gett henne lite ny in put i hennes verksamhet.
Jädrar vad det tog. Ghhaaa. Jag fick fokusera på att slappna av, andas djupt och lugnt. Det går fiiint.

Efter det tog jag en promenad runt stan och avslutade turen nere på Friskis, där jag INTE tränade utan bara gick in och la mig i bastun en bra stund.
När jag kom ut så var det nog senior gympan som precis hade avslutats. Det var äldre damer över allt och det var djupa diskussioner om den förädiska halkan och vilka skobroddar som finns på marknaden.
Då säger damen bredvid mig på bänken.
- Men tös. Du ser ju ut som en amazon kvinna i kroppen du.
Jag blev helt mållös. Vet inte om det var över att bli kallad tös (jag blir 44 i maj) eller att bli jämförd
med en amazon kvinna.
Jag tänkte att hon är säkert runt 80 år, men humor det har hon iaf.
- Tack, fick jag fram och log.( You makes my day lady).

Bara på med kläderna och knalla iväg till Nöjesfabriken för lunch med min massör.
Ja, jösses. Förmiddagen har verkligen gått i ett :)
Gud, tänk om alla dagar kunde vara så här. Det vore något det.

Nu ska jag hoppa i soffan med en stor mugg kaffe och några tidningar för att få lite inspiration
till nästa kolumn i MTB Sweden Magazine.

Underbara måndag.

Godis för själen.

Tänk att det kunde vara så enkelt, och att man inte har kommit på att göra det tidigare är ju väldigt konstigt.

Jag drog fram min matberedare i går kväll och gjorde eget jordnötssmör.
Burkarna man köper har en förmåga att vara slut när man är som mest sugen. I med kontakten och ner med 500gr saltade jordnöttet och sedan mixa runt i ca 5 min. Klart.
Det blev en fin och krämig konsistens, vilket jag inte trodde. Kan det bli enklare än så. 

Jag är svag för nötter i alla varianter och en dubbel macka med jordnötssmör efter ett träningspass sitter fin fint det.
Funkar även väldigt bra med en tesked rakt ner i burken framför tv:n också. 

Det kallar jag snabb leverans.

Jag gav min lilla massör en kasse med träningskläder i tisdags som skulle bli logg tryckta.

Och vem poppar upp lagom till morgon kaffet på jobbet i dag då. Jodå. Lotti med alla kläder

som har blivit lite uppiffade + jackan som jag beställt. Det kallar jag snabb leverans. 

Nu är det bara jag som ska kunna leverera också. Håller fortfarande på med mina lågintensiva pass,
men snart så.

Men det finns några fördelar med dessa pass ändå. 

• Man kan hänga med i handlingen på tv:n. 

• Man kan sms:a samtidigt. 

• Behöver inte torka av cykeln efteråt. 

• Handduk behövs inte (mindre tvätt). 

• Lägenheten håller normal temperatur efter passet, för balkongdörren har varit stängd.

Men det känns ändå bra. Ingen abstinens att prata om. Detta är ju ändå en vila för att kunna komma tillbaka på banan igen. 

Tålamod och framförhållning tror jag det kallas.