Den sista resan.

Det känns faktiskt lite konstigt och vemodigt att packa alla cykel prylar för att köra Långlopps cupens sista tävling. 

Precis nu ska vi köra ner till Varberg och avsluta cupen med Bockstensturen. 

95 km på fina stigar. 

Tidigare år så har jag varit lite trött och sliten i kroppen så här i slutet av säsongen. Men inte i år. 

Jag har lagt en del krut på styrketräningen under höst-vinter- vår och jag tror det har sparat kroppen under tävlings säsongen i år. 

Och inte minst så har jag gjort en riktig bike fit uppe hos Abbas Trek Profile Store. Problemet med trött ländrygg är helt borta. 

Man är en vane människa och så även i år. 

Hämta nummer lapparna i kväll. 

Åka till Apelviken och installera oss i stugan. 

In till den gigantiska godis/film butiken. 

Äta massor av hemlagad lasange.

För att sedan smaska smågodis tills magen buktar ut och man inte orkar mer. 

Livet är bra härligt i bland. 

Smack! Och där satt den.

Vad ska jag säga. Och vart ska jag börja?
Det bara bubblar i hela mig just nu.
Efter alla timmar man lagt på träningen. Tidiga träningspass i ottan och sena kvällspass.
Och allt annat som man försakat för att kunna få tiden att räcka till.
Ett dåligt samvete gentemot andra (familj och närmast sörjande) för att träningen är så viktig för mig.
Men i söndags så fick jag min belöning.
Jag tog hem SM guldet i D-40. Och med en marginal på 7 min till tvåan.
Hon som nästan varit omöjlig att slå under Långlopps cupen i år.

Snapphaneturen som loppet heter, är helt klart den vackraste banan man kan köra.
Mycket av banan går inne i en lummig bokskog, det är som att cykla under ett gigantiskt löv tak.
Och det är mycket singel track (smala stigar). Bara korta, korta partier på grusväg.
Och det går upp och ner hela tiden. Och det är ju bra. Det passar mig perfekt.
För jag är stark uppför och snabb utför.
Det står att banan är 75km, men vi var flera som konstaterade att vi kört 79. Hmmm...

 Innan start. När man fixar med cykeln, nummer lappar och alla andra ritualer så var jag taggad och pirrig. Lite små spattig. Jag kände till vilka mina motståndare var och hur dom kört tidigare under sommaren.
Rationellt tänkt så var nog 3:e platsen säkrad. En bra dag med ben som levererar optimalt, en 2:a plats.
Loppet i fjol var en misär i 31 graders värme och tiden då blev 4:22 och en tredje plats.
Målet i år var under 4tim.Högt räknat.
Klarade det på 3:54.

Själva loppet börjar med en start loop på 5km. Sedan kör man 2 varv resterande sträcka av banan.
Jag såg att dom andra 2 (hoten) drog iväg direkt i starten. Jag hängde inte på men hade koll vart dom var.
Ganska snart när vi gick ut på första varvet så körde jag om en utav dom. Och hon hängde inte på.

JAG har inte så stor koll på vart och när Peter langar mina flaskor till mig. Men han poppar upp precis vid rätt tillfälle varje gång (som alltid). Jag får min flaska och viktig tids info om hon som leder.
Och vid 52km kom jag ifatt henne. Låg och lurade lite bakom för att kolla statusen på hennes ork.
Jag vet att hon kan lägga i en högre växel som från en klar himmel om så behövs.
Men jag gjorde ett ryck förbi henne i en backe strax innan vi vek av in i skogen och väl där så växte avståndet ytterligare något.
Men en gel och en halv banan är som raket bränsle för mig. Jag hade samma känsla i kroppen nu som jag hade på Finnmarksturen. Kände mig stark och det gick som tåget trotts att man låg själv på långa sträckor.
När det var ca 5-6 km kvar så insåg jag att jag kommer att ta hem det hela.
Och med ca 2km kvar höll jag på att börja lipa.
Fokus, fokus nu. Inte köra omkull för att man inte ser något pgr av tårar. DET vore ju klantigt om något.
Men det gick vägen. Jag kom i mål som segrare.
Jag vann SM-GULD
Är jag stolt: JA
Är jag mallig: JA (jag är ju snabbaste tanten i skogen).

Efter all tid som man är själv när man tränar så värmer alla "grattis" och "likes" på Facebok
rakt in i hjärtat på mig.
Tusen tack

Skulle inte klara mig utan mitt serviceteam (Peter)

En fiffig lösning som fler arrangörer borde ta efter.

Slutet gott. Allting gott

Cykel på service och snart SM.

Sitter precis i detta nu nere vid sjön på Abbas stugby & camping i Vägsjöfors. 

Slog till med en stor glass också. 

Jag åkte upp efter jobbet för att få min hoj servad av Harold inför helgens tävling.

 

Jag själv har saknat tryck i kroppen och känt mig mest seg under veckan. Men det är väl bäst att cykeln blir bra. Min form går ju inte att fixa lika lätt. 

Jag har gjort vad jag kan ang träningen så nu är det bara att ladda med mat och sömn. 

För i morgon packar vi bilen och drar ner till Hässleholm och kör SM-Marathon. 

Tjohooo. 

Min lilla trädgårdsmästare.

Vi planterade några frön tidigt i våras, och drev upp blommorna i köksfönstret. 

Vattnade och skötte om dom med varm hand och mycket ömhet. 

Charlie har påmint mig när dom börjat slokna i brist på vatten. 

Bara det blev varmt nog så satte vi ut dom på våran baksida på innergården. 

Och som dom har växt. 

Den största är nu en bra bit över 3m. 

Vi tyckte väl att några till skulle väl få plats så vi körde ner ännu mera frön i backen. 

Och nu har vi massor av solrosor i olika storlekar, både röda och gula. 

Varje dag så vill Charlie se om dom har växt och om det finns fler blommor som slagit ut. 

Ingen annan i fastigheten är intresserad av att odla i våra rabatter så vi har fria händer. Och så stolt han är. Min egen lilla trädgårdsmästare. 

Bara att inse. Jag ÄR ingen groda.

Nu går jag på jobbet och stapplar igen.

Får ur mig ett svagt "ååhhhh" när jag ska sätta mig ner. Och ett " aj, aj, aj" när jag går i trappen.

Det blir lätt så när träningsvärken är total, för att man gjort en övning som man inte använt på länge. 

Det värsta sitter på insidan av låret och skinkan. Resten av benen är bara lagomt ömma. 

Efter löpningen i går så gjorde jag några spänst övningar. Bl.a. Grod hopp. 

Men inte känner jag mig speciellt spänstig idag. Frågan är hur det känns i morgon. 

Kvällens pass är kort korta cykel intervaller och ben styrka i gymmet. 

Vete katten hur det kommer att gå. 

Frukost på Donken.

Efter ett sent telefonsamtal i går kväll/natt så insåg jag att det skulle bli en tids och logistik justering tidigt på morgonen i dag.

Hem, hämta Julia, köra henne till jobbet (Mc:Donalds). 

Sprang sedan ut i skogen bakom KMTI och röjde runt i bergen och på stigarna under 45 min. Väldigt skönt men lite kyligt så tidigt på morgonen. 

Svettig och små lerig åkte jag till Donken igen för att plocka upp Julia. 

( Hon är sjuk men måste vänta in en avlösare). 

Jag hann ju inte få i mig någon frukost innan passet så jag tog den där under tiden för att spara lite tid. 

Egg Mc Muffin och en bägare med gröt, lingonsylt och kaffe. Inte fel alls. Det var riktigt gott. 

Jag nämner inget namn, men kl 9 på jobbet så kommer en kollega med sin frukost i handen.
En Red Bull.That's it. Inget mer.
-Va fasen P.. ,det kan du ju inta dra i dig till frukost.
Jag skulle bli som ett nerv vrak på det. Tur vi alla är olika. 

Dagen efter

Tanken i går var att ta en lugn tur för att trampa Finnmarksturen ur benen. 

Men nej. Regnet bara öste ner. Det såg ut att ljusna LITE, så kanske ett lugnt löp pass då? Nej. Innan jag slutat för dagen så hade himlen öppnat sig helt. 

Efter lite velande hit och dit och ett bra förslag senare så hamnade jag på Peters trainer framför tv:n. 

Friidrott VM att titta på. Peter i soffan. Smattrande regn på fönstret och dånande åska utanför. 

Inte helt fel. 

En mysig hemma kväll helt enkelt. 

2:a men säsongens bästa tävling

Då var näst sista deltävlingen i Långlopps cupen avklarad. Finnmarksturen i Ludvika på 68km. 

Även om det inte blev någon 1:a plats så gjorde jag nog årets bästa lopp hittills denna säsong. 

Det är en bana som är helt i min smak. Backigt, upp och ner nästan hela tiden. 

Men det var en lite annorlunda start än vanligt. Lite avvaktande. Annars så kan det lätt bli full sula dom första 4-8 km. Men nu gick det lite lugnare i början.

Hittade bra klungor att köra med och drog några själv också. 

Jag hade bra tryck i benen och inte en dipp på hela sträckan. 

Kände bara stor glädje och harmoni. 

Det är ju så här det ska kännas. 

Tävlingen i lite siffror då. 

3:01 årets tid. 

2 min efter 1:an

11 min marginal till 3:an

12 min snabbare än 2012

Så denna 2:a plats kändes bättre än vinsten på Engelbrektsturen där jag fick slita som ett djur större delen av loppet. 

Och ett stort + var vårat pris bord. 

Andra år så har vi i dam klasserna fått välja mellan dammsugare, kastruller, gardinlängder och peppar kvarnar. 

Men i år hade dom ryckt upp sig. 

Så jag åkte hem med ett par arm värmare och ett par strumpor från 

Grip Grab. 

Träning är bra!

Alla vet ju att det är bra att röra på sig. Att man mår så mycket bättre och blir piggare.
Det kan vara att cykla till jobbet eller springa den där rundan på kvällen.
Både hjärtat och musklerna får sitt.
Och kroppen producerar massvis av må bra hormoner.
Sen kan man träna för att prestera. Få en bättre tid, bli starkare, snabbare eller sätta tekniken helt rätt.
Man tränar och utvärderar, också bra.

Någon frågar om det är lika roligt varje gång jag tränar. Och ja, det är det.
Kan nog räkna på en hand när jag avbrutit träningen för att göra något helt annat.
Saknat ork eller lust. (Tror det också är bra)
Sen kan man bäva inför vissa pass, för man vet att det kommer bli djävulskt jobbigt, men det är en annan sak.

Sen finns det träningspass som fungerar som en kanal ut för det som rör sig i skallen.
Är man skit förbannad eller frustrerad så är ett tok pass i skogen på max puls väldigt bra.
Eller ett brutalt pass på gymmet.
På distanspassen så har man längre tid på sig och kan filosofera i lugn och ro.
Och kanske, kanske komma fram till olika beslut.
Mår man bra så kan en morgon jogg kännas hur lätt som helst.
Lätta fötter och starka ben. Och man känner att man kan hålla på hur länge som helst.

Oavsett vilket pass det är eller syftet med det så är det alltid bättre att det blir av än att låta bli.

Vem har tränat?

Summa sumarum och Rörbäcksnäs.

Här sitter man. Sista timmarna på semestern.
Har jag jobb ångest? Nej.
Det är ju en hel natt kvar innan man ska upp och tillbaka till vardagen.
Och vilken semester man har haft. Kanonväder i 3 veckor. Och man har inte kraschat brutalt på cykeln heller utan man har kunnat ha kort kjol på sig under hela tiden utan att behöva dölja skrubbsår och blåmärken.
( Frågan är om jag är säkrare i skogen eller om det är 29.an som är så otroligt mycket bättre).
Och jag kan inte minnas när jag badat så mycket som denna sommar.

Enda och angenäma problemet man kan ha haft är väl att man inte riktigt vetat vart man är när man vaknat på morgnarna. Stugan, fäboden, balkongen, något vandrarhem på tävling, stuga i fjällen eller min vanliga säng.
Men det kan jag ta.

Men det allra bästa har varit (förutom vädret) att man har haft tid att ta det lugnt.
Tiden har funnits att ägna sig helt till Charlie. Man har inte behövt att skynda på och säga att vi har bråttom.
Vill vi spana in ankorna i slussen i Haga så har vi gjort det. Eller beställa in en jätte glass i stället lunch.
Va fasen den kan vi ta lite senare.

 

Tidigare under veckan så har jag besökt det beryktade Rörbäcksnäs. Mtb meckat i Dalarna.
Och var stigarna lika fantastiska som dom beskrivit i alla tidningar.
Jaaa....Halelulja!
Det var ren rekreations cykling på hög nivå.
Ni som cyklat dom bästa stig partierna på Sörmon och Skutberget. Ta det x 20.
Den bästa (och längsta) leden var den röda på 32 km. Rullstensåsar och trollskt vitmosse landskap på underbart underlag.

Stugan vi hyrde låg i princip PÅ den röda leden (Vallsjörundan). Så det var där vi utgick ifrån även om vi skulle avverka flera av dom kortare slingorna.
Och det var väl det enda minuset på allt. Att dom var lite korta och få. Och att dom bitvis gick i varandra.
Så vissa kurvor och partier såg man betydligt mer än en gång.
Men möjligheterna och utbudet för fler spår verkar vara obegränsat.

Bra markerade leder.

En förmiddag drog vi över till Sälen för att cykla i riktiga backar.
Det fick bli Hundfjället upp och ett liftspår och trollstigen ner.
Satt fint i benen det, men gick kanske snabbare än planerat. Så efter lunch var vi tillbaka och körde några av dom kortare lederna i Rörbäcksnäs igen.

Jag hann även med ett löppass en morgon. Trotts att det höll på att sluta med hjärtinfarkt.
Bror som vi hyrde stugan av berättade att dom nyligen sett björn  i området.
Och efter lite googlande så kunde jag konstatera att det var björn spillning som låg 10 m
från husknuten. I och för sig inte dagsfärsk. Men ändå då.
Och även på morgon joggen så hittade jag en hög.
Petandes med skon i skiten så brakar det till 5m bakom mig i slänten.
Jag skriker rakt ut och får gåshud över hela kroppen.
Springa hem. Springa bort eller klättra upp i ett träd? Tankarna var många på en hundradels sekund.
Men det var jag som hade skrämt upp en större fågel. Typ tjäder eller orre. Och den flaxade febrilt mellan träd och grenar för att komma bort från mig.

Alltid när man packar för en resa så undrar man om man fått med allt.
Oftast så är det det. Men denna gång så borde jag fått med fiske prylarna och ett par gummistövlar.
Det fanns massor av små sjöar och åar att fiska i. Både öring och abborre tydligen.
Och stövlarna skulle jag haft för att komma lite närmare alla hjortron.
Nu vet jag det till nästa resa dit. För detta var inte sista gången jag besökte Rörbäcksnäs.

Lyx frukost

Lilla bäverdammen nere vid ån.

Vallsjön. Ett par hundra meter från vår stuga och längs med röda slingan.