Älskade Bryngfjorden.

Japp, då är premiär turen uppför våran lille kulle gjord. Och det har väl aldrig hänt så sent på året som nu. 

Men och andra sidan har hela denna säsong sett VÄLDIGT annorlunda ut än tidigare år överlag. 

Jag har nu äntligen känt att kroppen svarar bättre och bättre på träningen. 

Jag orkar mer för varje vecka. 

Och jag sover som en liten gris på nätterna nu. 

Jag kan inte påstå att det har vänt så där bara över en natt. Men nu när kroppen äntligen orkar så har det gått förvånansvärt fort. 

Och i dag så var tanken att rejsa stigar i snabb tempo och göra Bryngfjorden. Och så stod man där på toppen med ett fånigt flin och bara njöt. Väldigt flåsande men jag hade kommit upp. Och med bra kräm i benen. Jag hade något att sätta emot. Planen  var att fortsätta hemåt, men jag tog liftspåret ner och körde upp en gång till. Bara för att jag orkade. 

Konstaterade när jag kom hem att jag varit uppe och nosat på min maxpuls i dag. DET var väldigt länge sedan. 

Men så finns det ju ett uttryck också som jag tycker är väldigt bra. 

- Det är lätt att vara stark när man kör själv :)