Ta daaaa.....

Ja men hej och hallå vad lätt det gick i går. Jag kände redan under uppvärmningen att det skulle gå vägen. Pulsen gick stabilt upp och ned som den skulle och benen var pigga på att cykla igen. 

I set vilan på 10 min satt jag bara med ett brett leende och jag bara bubblade av lycka. På dom sista 3 intervallerna så släppte jag klockan och gick enbart på känsla, och kunde konstatera att jag hamnade en bit över 180 i puls, men att det fanns kräm kvar i benen till mer. 

Har väl aldrig varit så lycklig efter ett träningspass som nu. 

En bild av sann tränings lycka. 

Nu är man på banan igen.