Sportlov och lite semester.

Undrar hur många åk man hinner på 3 timmar. Jag tappade i alla fall räkningen till slut. Upp, ner, upp, ner. Bara en kort fika paus och ut igen. Jag fattar inte vart han får all energi ifrån. Charlie alltså. För det är inte barn backen vi pratar om, utan den svarta pisten. 

Och efter lunchen i dag så började det krypa i kroppen på honom igen. 

- Snälla. Kan vi inte ta en lång cykeltur mamma. 

- Hur lång är en lång cykeltur för dig?

- Kanske 1-2 timmar? (Han är snart 6 år).

Klart man hänger på det förslaget. Efter en diskussion och djup besvikelse över att han inte enbart kunde ha sin kortärmade  cykeltröja på sig så kom vi till slut ut genom dörren. 

Men han konstaterade när vi kom hem efter 1,5 timme, att han hade ont i rumpan och att det nog är dags att köpa riktiga cykelbyxor till honom :)

Nää. Om man skulle ta och vila lite.

Förkylnings symptomen är borta, så i går provade jag kroppen lite försiktigt. Började att jogga på löpbandet 30 min i distans fart. Lugnt alltså. Pulsen såg ok ut och resten av kroppen kom också igång efter några minuter. Körde lite soft benstyrka efter det. Inte tungt utan bara så jag väckte dom till liv. Och jag behöver ju knapt nämna vid det här laget vad som händer när man tränar något man inte gjort på länge. 

Inte helt problemfritt tog jag mig stapplande upp på löpbandet i morse med. Träningsvärk brukar släppa bara man blir riktigt genomvarm i musklerna så det fungerade bra. Men nu var det pulsen som levde rövaren istället. Körde på samma fart som igår men låg ändå alldeles för högt. Gjorde en rejäl fartsäknkning för att komma rätt. Jag fick kliva av tidigare än planerat och körde i gymmet i stället. 

Så nu vilar jag resten av veckan. Jag vet ju inte om det är överträningen som fortfarande hänger i eller förkylningen jag haft. Och det sista jag villa ha nu är en hjärtmuskel inflammation. Det är ju värsta  tänkbara cenario, jag vet. Men jag tar ingen risk. 

Så i morgon ansluter jag mig till resten av lilla familjen som har sportlov just nu. 

VILA

En vecka har gått sedan illvilliga baciller attackerade mig med full kraft. Och det är fortfarande något som trycker på där uppe i skallen, typ mellan näsan, bihålorna och hässjan. Så jag har bara jobbat och sedan tagit det väldigt lugnt på kvällarna. Men det är en konst i sig att KUNNA vila. Att våga. Fördelen är ju att det blir så mycket tid över till annat. Om man skulle orka förstås. 

Jag har iaf knappat färdigt min kolumn som ska publiceras i nästa nummer av MTB Sweden Magazin och det före utsatt deadline. Alltid något. 

Efter jobbet i dag ska jag göra något som händer väldigt väldigt sällan. Nämligen ta en promenad ner till stan och bara strosa runt i lite affärer. Ge det lite tid och kanske hitta något snyggt. Förra gången det hände så var jag på jakt efter en snygg topp. Men kom hem med en sport-bh. Kanske man hittar något i denna butik. Passande namn i alla fall. 

Ett brev på posten

Nu är vi inne på onsdag och kroppen känns inte alls bättre. Fortfarande tjock i halsen, huvudvärk och stel nacke. 

I vanliga fall brukar sånt här vara över på 2 dagar för min del, men inte nu. Det biter sig fast väldigt envist. Jag jobbar ändå men börjar dagen med en Ipren till frukost, för att senare få ta en till em kaffet. Inte bra men jag klarar av dagen. Det hela bottnar nog i att kroppen var utsliten och mottagligheten för illasinnade baciller är ju då som ett brev på posten

där avsändare skrev - Ha, där fick du för att du inte lyssnade på kroppen. 

Underbar morgon ändå.

Helgen blev väl inte riktigt som jag tänkt mig. Vaknade på lördag morgon med droppande näsa och halsont. 

Och jag var inte speciellt snabb under söndagen heller. Med ömmande kropp låg jag och grät till herrarnas OS-guld i stafetten innan jag tog tag i dagen. 

Tanken var att äta sen lunch med min stora grabb för att senare åka och gratta en 43-åring. Men nej. Ingen vill ju riskera att bli smittad så här inför Vasalopp och i träningstider. 

Jag ställde väckarklockan tidigt idag ifall jag kände mig ok nog för en promenad innan jobbet. 

Men nej. Den ringde iof, men jag var helt färdig. Ställde om larmet och drog täcket över huvudet 1,5 timme till. 

Men när jag väl promenerade till jobbet så var faktiskt solen framme. Den har man ju inte sett så mycket av under vintern. Underbara sol. 

Halsen är bättre nu och jag känner mig bara lite döven. Kanske ett värmländskt uttryck men kan väl beskrivas som trött, slö, tung i kroppen. Inte på hugget helt enkelt. 

Så det blir till att ta det lugnt. Igen. 

Ingen vanlig fredag.

I morse körde vi kärleks tema redan på gröten, lilla sprattel mannen på dryga 120 cm och jag. Och i skenet från stearinljuset fick jag öppna ett fint paket som han gjort på dagis. Ett trä hjärta som var målat i fina färger och hade massor av "diamanter" som var dit limmade. Åhh min gull unge. 

För det har väl knappats undgått någon att det är alla ❤ dag i dag. 

Jag skulle vilja kalla det super fredag faktiskt. 

Dels för att det är fredag.(Alltid bra). 

Sen är det Alla Hjärtans dag.)Väldigt mysigt). 

Och senare i kväll är det dags för års festen i cykelklubben. Det ser jag verkligen fram emot. 

Kan det bli en bättre fredag än så. 

Men för i helv...te.

Jag måste ursäkta språket redan här. Men jag blir så jäkla matt. Att jag inte brottade ner min spinncykel eller gav den en rejäl spark med dubbarna på cykelskorna i går är ett under. Jag fick kliva av passet igen. Förbannade skit. 

Det gick bara inte. Inget tryck i benen och jag kroknade innan jag var i närheten av puls intervallet jag skulle upp till. 

Plockade fram det hårdaste av alla pannben jag kunde, men nej.

Nu när det har känts så bra efter vilan så blir jag bara så lack. Ghaa. 

Inte flippa nu. Andas lugnt, in och ut, lugnt och fint. 

Ligger lågt och soft tränar resten av veckan så får jag se hur kroppen svarar. 

Jodå klockan fungerar. Men inte jag. 

Bara 5 istället för 10.

Mitt liv går i 2v cykler. Med barn och utan barn. Och det innebär även enkelpass eller dubbelpass. 5 eller 10 matlådor. 

Så denna vecka inkluderar barn, enkelpass och 5 matlådor. Bra struktur och inga större överraskningar. Ja, det kan bli lite omkastningar i det jag tänkt träna beroende på om C somnar senare än vanligt. 

Har jag inga barn står det även 5 matlådor klara hemma efter jobb och träning. Det är väldigt förrädiskt att komma hem och inget är klart, då kan man lätt gå bananas i kyl och skafferi. Man äter det mesta som knastrar mellan tänderna och oftast allt för mycket. 

Bara att ladda frysen på jobbet, så spar jag även plats i min egen frys. 

Väldigt fiffigt. 

VAB dag med återupplivnings försök.

Den här veckan blev ju väldigt speciell med både semesterdagar och vab dagar. Så här har vi hasat runt i sköna morgonrockar ända fram till lunch i dag. Men det kom förbi en spontan lunch gäst som var i krokarna och vipps så var 3 till bords. (Jag han iaf få på mig kläder). 

Och i går fick jag göra återupplivnings försök på min Garmin 310. Den stängde bara av sig precis när man tryckte på en knapp. Bråkade med den i ca 1 timme, men sen så var den i gång. Men på bekostnad av att alla inställningar och data försvann. 

Annars så har jag vänt upp och ner på hela lägenheten på jakt efter min Garmin usb-sticka. Fann det till slut i usb uttaget på baksidan datorn. Suck. (Någon har nog satt den där för den inte skulle komma bort)

Tyckte  att det var en bra dag att ta tag i Gamin frustrationen. 

Sedan gick någon timme åt till att avinstallera alla Garmin program för att senare uppdatera med nya versioner i datorn 

Jag har inte kunnat överföra informationen från klocka till datorn på ca 2 år. 

För det är ju väldigt roligt att kunna få upp tex en snygg puls kurva eller en karta vart man har varit. 

Körde ett TC4 pass nu på kvällen med samma härliga känsla i kroppen som häromdagen. Glädje och stryka. 

Tänk vad massa vila och mat kan åstadkomma med kroppen på bara 2 veckor. 

Sittandes i morgonrockarna pärlade vi ihop en snygg lastbil på morgonen. 

Ta daaaa.....

Ja men hej och hallå vad lätt det gick i går. Jag kände redan under uppvärmningen att det skulle gå vägen. Pulsen gick stabilt upp och ned som den skulle och benen var pigga på att cykla igen. 

I set vilan på 10 min satt jag bara med ett brett leende och jag bara bubblade av lycka. På dom sista 3 intervallerna så släppte jag klockan och gick enbart på känsla, och kunde konstatera att jag hamnade en bit över 180 i puls, men att det fanns kräm kvar i benen till mer. 

Har väl aldrig varit så lycklig efter ett träningspass som nu. 

En bild av sann tränings lycka. 

Nu är man på banan igen. 

Nu får det vara bra.

Det har varit två sköna semesterdagar med bra innehåll och massa slapp tid och funderande.

Och nu är även vilotiden på 2 veckor över och jag vet inte vilket årtionde det hände senast jag var inaktiv så länge. 

Men i kväll är det dags för lilla testet av kroppen. Kan jag köra igång eller kommer jag behöva vänta ytterligare några dagar/veckor. 

Jag kommer kliva på schemat där jag kände att jag rasade igenom och även plocka det minst jobbiga passet från den veckan. Förhoppningsvis svarar kroppen bra och målet är att klara hela passet. Det kommer bli mitt KIKV pass.
Alltså 4:or. Jag kör 3x4 min på 170-180 i puls med 2 min vila mellan intervallerna. 

Har sedan en set vila på 10 min (135-140 i puls) innan jag kör nästa omgång 3x4. 

Relativt kort pass men intensivt. Och tanken med att jag valde just detta pass är att jag ska upp i samma puls på alla intervaller, vilket innebär att jag kan ha lite bättre koll på pulsen. 

Så nu är det bara att plocka fram pannbenet igen. Jobbigt blir det garanterat men förhoppningsvis på det gamla välbekanta sättet.

Har dammat av klockan och hoppas innerligt kunna mata in lite nya siffror i kväll. 

Vissa dagar är bättre än andra.

Den här veckan börjar verkligen bra tycker jag. Helt i min smak.
Hade klockan på 8:00 för att inte försova mig till massagen på Lugnet kl 9:00. Nu har jag ju turen att hon
håller till precis runt hörnet på mitt kvarter så det tar 1 min att knalla dit. Och det är ju bra när man
snoozar klockan allt för många ggr.
Hennes Thailands semester hade tydligen gett henne lite ny in put i hennes verksamhet.
Jädrar vad det tog. Ghhaaa. Jag fick fokusera på att slappna av, andas djupt och lugnt. Det går fiiint.

Efter det tog jag en promenad runt stan och avslutade turen nere på Friskis, där jag INTE tränade utan bara gick in och la mig i bastun en bra stund.
När jag kom ut så var det nog senior gympan som precis hade avslutats. Det var äldre damer över allt och det var djupa diskussioner om den förädiska halkan och vilka skobroddar som finns på marknaden.
Då säger damen bredvid mig på bänken.
- Men tös. Du ser ju ut som en amazon kvinna i kroppen du.
Jag blev helt mållös. Vet inte om det var över att bli kallad tös (jag blir 44 i maj) eller att bli jämförd
med en amazon kvinna.
Jag tänkte att hon är säkert runt 80 år, men humor det har hon iaf.
- Tack, fick jag fram och log.( You makes my day lady).

Bara på med kläderna och knalla iväg till Nöjesfabriken för lunch med min massör.
Ja, jösses. Förmiddagen har verkligen gått i ett :)
Gud, tänk om alla dagar kunde vara så här. Det vore något det.

Nu ska jag hoppa i soffan med en stor mugg kaffe och några tidningar för att få lite inspiration
till nästa kolumn i MTB Sweden Magazine.

Underbara måndag.