söndag 30 juni 2013

Man kan inte bli annat än glad.

Jag har haft lite kryp i kroppen under veckan som gått.
Det blir så när det är för lite av dom där träningspassen som riktigt sliter tag i kroppen.
Lår som bränner av mjölksyra eller en strupe som känns som ett rivjärn på varje andetag.
Och efteråt så är man helt slut. Men jag har saknat det sååå. Men det blir gärna så under barnveckan.
Då blir det bara kortare lättare pass. Det är det som det finns tid till.
Men sedan kommer det dåliga samvetet på söndag eftermiddag. När man saknar det där extra lilla tålamodet en vetgirig 5-åring behöver.

Vi var upp till mina föräldrar under helgen och hälsade på.
Massa god mat, shopping i köpcentrat, fiske med morfar, och vin i glasverandan.
En bra helg helt enkelt.
Och jag kom iväg på ett löp pass också. ( Det rev bra i stupen innan jag var helt uppe).
Det blev Valfjället upp och ner + några kort ruscher i lilla backen.
Och på hemvägen körde jag genom Kortlanda. Och jag kunde inte låta bli att stanna bilen mitt i grusbacken.
Där stod dom. 3 st highland cattle, så fina. Jag var tvungen att gå ur bilen och prata lite med dom.
Tänk att ett samtal på 5 min med en ko (eller om det var en tjur) kan göra en så mycket med humöret.
Jag åkte därifrån med ett fånigt leende och kände mig jätte glad.




När vi väl tog kvällen här hemma i stan så undrade Charlie om jag vet hur MYCKET  han tycker om mig.
- Nej, hur mycket?
- Lika mycket som hela universum och alla andra planeter som man inte ens kan se mamma.
 Mitt hjärta smälter. Älskade unge. I dag kommer jag somna med ett leende.



onsdag 26 juni 2013

Nu har hen gjort det igen!

Onsdag är gemensam träningsdag i klubben, och jag är ledare i nybörjar / lugna gruppen, om jag har möjlighet att komma ifrån tidigare på jobbet vill säga. Det hade jag inte idag. Men när regnet bara öser ner så svider det inte lika hårt cykel hjärtat.
Men jag bokade och fick plats på ett spinnpass till kl 19. Alltid något.
Var där en stund innan så jag hade lite tid till egna intervaller innan själva passet.

Sen hände det igen.
Efter spinningen bytte jag om till en fräschare tröja och körde en stund i gymmet.
Och jag har en liten kompis där. En liten goding. Inte stor, men man får så mycket tillbaka.
Men man måste ha respekt för hen. Gör man fel så är det kört.
Efter första kontakten på länge så hade jag sådan träningsvärk att jag hade svårt att skratta eller hosta på
3 dagar. Men nu har vi hängt ihop ett par månader och hen har blivit en favorit.
Och nu pratar jag om det lilla maghjulet. Betydligt roligare än plankan. Och mer effektiv också.
Men i dag hade jag tappat fokus och hade inte kontakt med magmusklerna när jag rullade ut på den första övningen.
Bonk. Ahhh. Satan vad ont det gjorde. Jag låg helt platt på golvet och det skar som knivar.
En sträckning i magen.
Det var bara att hoppa andra magövningar också och gå på stretchen innan jag packade ihop för kvällen.
Jag får väl ge det några dagar innan vi kan ses igen.





söndag 23 juni 2013

Ack Värmland du sköna....

Bor man i Klarälvsdeltat Karlstad så är det ju inte så himla många backar att välja på när man ska träna.
Många med mig häckar ganska ofta i Bryngfjorden. Både på cykel eller med löparskorna på.
Men man behöver inte åka speciellt långt för att hitta andra kullar (berg).

Midsommar blev inte som planerat, men bra ändå. Massa träning och ännu mera sömn.
Packade bilen på fredag morgon och styrde upp till Vägsjöfors norr om Torsby.
Och vad vackert det är. Mellan Sunne och Torsby är det svårt att ha blicken på vägen.
Checkade in på Abbas stugby & camping samtidigt som Harold kollade över min cykel i verkstaden.
Den hade fått sig en smäll under Lida Loop så framgaffeln gick inte att låsa.

Harold. För er som inte vet. Driver campingen (fantastiskt läge). Ger ut tidningen MTB Sweden magazine.
Och har en cykelbutik i anslutning till campingen. (Fattar inte hur han hinner med allt).
Men han satte upp en lapp vid receptionen - Är ute och cyklar. Kommer snart. På midsommarafton!!!
Och så körde vi upp i skogarna. Backe, backe och lite mera backe. Vi var någonstans runt Hovfjället.
Upp och ner, kors och tvärs. Och utsikten var helt underbar. Det gick ju inte att cykla samtidigt, så jag var tvungen att stanna för att ta in allt.

Efter 12 timmars sömn och en go frukost så var tanken ett löp pass. Men jag kunde inte hålla mig, finns det så fina backar så måste man cykla i dom. Så jag trampade bilvägen upp till Hovfjället. 7 km bra lutning.
Man kommer upp till en kurva och inser att backen fortsätter efter den. Mentalt bra träning.
Jag surrade runt lite på toppen men såg att ett oväder var på väg så jag rullade ner igen.

Packade bilen och styrde (hem) till Charlottenberg. Ställde av hojen där för att ta en löp tur i Valfjället.
Tassade till toppen, och på vägen ner höll jag på att springa in i en råbock. Han stod och mumsade precis i en kurva och hörde mig inte när jag kom. Vi blev nog lika rädda båda två.

Efter en dusch och en senare lunch var det till att hoppa i bilen igen. Hem till Karlstad.
Och nästan samma sak igen. Jag fick 10 timmars sömn i natt.
På med cykelkläderna och ut på ett distanspass. Nu blev det ju lite längre än planerat, men jag hade ingen tid att passa och benen var som stockar redan vid start pgr av löpningen, men det blev inte värre. Så det var bara att trampa på och njuta av alla dofter och all grönska. Sverige är bra vacker på sommaren.
Och Värmland framför allt.










torsdag 20 juni 2013

Varför sova när man kan cykla!

På natten mellan tis-ons så var det dags för årets Dusk to dawn. Det är Karlstads multisportare som har det som tradition, och vill man så är det bara att hänga på.
Och vem vill inte det.
Kan det bli bättre. Fint väder, väl packad ryggsäck med gofika, ( fikat är viktigt),full laddad pannlampa och sedan trampa genom natten.

Klockan 21 så var det 23 - 25 pers som slöt upp vid Kasernhöjden innan avfärd.
Nu har ju jag ingen större koll på vart vi körde. Inte exat. Men i stora drag, stigar mellan Karlstad och Kil. Och på toppen av Frysta backen vid 23:30 så åkte all fika fram. Det var allt mellan himmel och jord. Sill med knäckebröd. Marsipan tårta. Öl och chips. Våfflor med grädde. En flaska bubbel och en vanlig hederlig lingongrova med ost. Och massa kaffe naturligtvis.
Sen var det till att klä på sig lite mera innan vi trampade vidare i natten. Det blev lite mera splittrade grupper på hemvägen. Några drog kortast möjliga väg hem. Typ dom som skulle börja jobba i ottan.
Sedan var tanken en snabb grupp. Och en social grupp som tog det lite softare och bara skulle njuta.
Nu var det ju ingen som verkade vara så himla pigg på den snabba gruppen, utan vi gav oss iväg tillsammans.
Men så blir det ändå så att några vill trampa på i lite högre tempo. Och vipps så hade det blivit en snabb grupp.
Såg inte exakt hur många vi var i mörkret och några föll bort efter en stund. Så vi blev 4st större delen av sträckan hem.
Och jag tycker nog att även vi njöt och var sociala, fast kanske i en högre hastighet.
Så efter 97 km och en otroligt trevlig natt så var man hemma vid 02:15 och det var dags att hoppa i säng. Trodde jag. Jag var ju pigg som en lärka. Kroppen gick på högvarv. Bara att gå upp och slå ihjäl lite tid framför tv:n en stund.
Någon natt då och då med 4 tim sömn har man klarat förr.
Och det kan jag ta, om man får ett bra träningspass mitt i natten med trevliga människor.








söndag 16 juni 2013

Första medaljen.

Igår så var det dags för Karlstad stadslopp. 10 km löpning genom centrala delarna av stan. Jag sprang inte, men hejade på alla andra som man känner.
Men det kliar lite i löparbenen på mig.

Men framför allt så var det barnens dag.
Charlie skulle springa Minimiloppet.
Hans fösta tävling med nummerlapp och medalj vid målgång.
Redan vid 07:30 hade han packat sin väska och var redo. ( Vi skulle vara där till kl:11)
Vi gick runt vid start området och kollande när dom större barnen hade uppvärmning och senare rusade i väg när startskottet gick. Hejade fram kompisen Tove innan hon kom över mållinjen.
Sen var det dags för Charlie och Tilde att dansa sig varma till " huvud, axlar, knä och tå".
Sedan gick starten och dom rusade i väg.
200m, klart och i mål innan jag han blinka.
Alla barn fick en medalj och en glass när dom var klara. Nu är ju Charlie en vinnar skalle av högre rang och kan vanligtvis inte ta en förlust. Men han konstaterade att han hade blivit 4:a och så var det inget mer med det. (Stort av en 5 åring)
För medaljen och glassen var dagens höjdpunkt.


lördag 15 juni 2013

Hittar inte paus knappen.

Jag letar och letar men kan inte hitta paus knappen. En liten knapp man kan trycka på för att pausa livet.
Jag har mina listor som jag måste sätta upp på ytterdörren för att jag ska komma ihåg allt.
Och då menar jag verkligen allt.
För på den kan det stå tvättid, vattna blommorna, barnkalas, telefon samtal som måste ringas eller en kundorder som jag måste komma ihåg att fixa det första när jag kommet till jobbet.
Man går hem från jobbet och har byxorna fulla med notis lappar med saker som jag måste komma ihåg.
Saker som jag bara inte får glömma.
.
Nästa tävling är om ca 3½ vecka så där känner jag ingen stress. Och denna vecka är grabbarna hos mig och det är det som går först. Får träna när tillfälle ges.
Kan bli ett styrke eller spinn pass framför tv:n innan man dryper av för kvällen.

Men när jag blir stressad så kommer förvirringen. Jag hittar inte saker. För att jag lagt dom på fel ställen.
Jag kan hitta brödet i grönsakslådan i kylen. Eller hittar INTE nycklarna till jobbet när man ska iväg på morgonen. 15 min senare så poppar dom upp i strump lådan. ( Hur i hela fridens namn har dom hamnat där)

När man inser att det är 4 veckor kvar till semester så vill man bara dra en filt över huvudet och krypa fram när allt har lugnat ner sig lite.

Men i går på morgonen innan jobbet så var jag till Lugnets massage och fick en behövlig omgång.
Eftersom blåmärkena på låren var så stora så fick ryggen och axlarna en behandling i dag.

Hon hittade en hel del som behövdes lösas upp runt skuldrorna och vid kvadratus lumb... någonting, nere vid ländryggen.

Så i dag blev det iaf en paus mitt i allt på ca 30 min. Och som jag njöt.
Skön musik, olja, varma stenar och mjuka händer som hittade precis dom rätta punkterna.



Rör ej!!!

måndag 10 juni 2013

Grisfest på Lida Loop.

Morgonen började bra med varmt och soligt väder. Och vi var där i tid för att sätta upp tält och dekorera med klubbens banderoller.
Kom lite duggregn när man höll på att pyssla med nummerlappar och värma upp, men inget värre.

Lida körs i 3 loopar där man kommer in i TC för varvning.
Den första gick fort och jag hade lite svårt att hålla ner pulsen. Men kroppen svarade ändå bra.
På loop 2 så öppnade sig himlen. Det small och blixtrade på samma gång. Åskan var riktigt nära.
Och den loopen är den mest tekniska. Det är inte så att alla rötter ligger parallellt på stigen utan det är bara ett enda myller. Dom är precis över allt. Kommer man över 2-3 st så gäller det att landa rätt, för sen kommer alla andra precis där efter.
Och massor av såphala bergs hällar.
Jag såg många otäcka skador på folk som stod på knä i blåbärsriset och inte riktigt såg ut att veta vart dom befanns sig.
Man stannar ALLTID om man inte får ett OK från personen i fråga eller om någon annan inte redan har hunnit komma till undsättning. (räknade till ca 95 pers i resultatlistan som brutit ).
Detta lopp körde jag mera på säkerhet. Halkar man så går det på en hundradels sekund, och man ligger i backen.
Visst, jag gjorde ett x antal vurpor och mitt ena ben ser ut att ruttna och ramla av inom 3 dagar, men det är bara muskulärt. Inga större skador.

På loop 3 avtog regnet men hade gjort hela banan till en enda grisfest. Leran  slog upp på ryggen och ögonen var helt igen murade. Fick ta av glasögonen för man fick bara torka dom hela tiden ändå.
I början av 3.e kändes det bra och tänk vad mycket en halv banan kan göra. Det är som värsta dopningen för mig. Kom ikapp och drog några klungor. Och nu var det bara att ta sig till mål.
Allt regn och kyla hade gjort låren helt stumma nu. Och jag var tveksam om jag ens skulle kunna trampa uppför den sista branten innan mål. Men det gick. Och ja. Det var jag som skrek - Helvetes jävla satan. Ghaaaa....innan det gick utför och in till mållinjen.

Men så roligt det är. Man kommer i mål och man känner att man har inte kunnat ge mer.
Pressat kroppen efter dagens förmåga.
Och alla andra. Man ser dom som gått i mål och den ena är mer lik ett träsktroll än den andra, men man ser bara leenden. Det är skitigt och eländigt och någon haltar eller har uppskrapat knä, men dom verkar lyckliga i alla.  fall. MTB är bra härligt!

Och klubben Ok Tyr levererade bra.
Jag 1:a D-40
Tobias Öström 1:a H- Sport
Evelina Larsson 3:a D- Sport



Jag och Mia från Karlskoga på pallen. 


3 Tyr representanter på pallen i dag.

Var förbi ett apotek på hemvägen.
Slutade med 2 olika salvor för ögonen.

fredag 7 juni 2013

Heja Sverige gul & blå

I går så svajade den svenska flaggan så fint i gult och blått. Man såg dom i trädgårdar och även på våra stadsbussar.
Men i dag är det jag som svajar i samma färger.
Gjorde ett tungt ben pass på gymmet ena dagen för att morgonen efter köra ett backintervall pass med Julia i Bryngfjorden (löpning). Och för att mjuka upp låren lite i går så rejsade jag stigar på cykeln. Det gick väl sådär.
När jag skulle byta spår i en utförs löpa så
skar framhjulet i leran och jag gick i backen. Så himla klantigt.
Har nu lyckats få ett blått och ömt knä på ena benet och ett blåmärke från det andra knät upp till mitten av låret.
Inte vackert, så den korta kjolen blev inkastad i garderoben igen när vi skulle i väg på nationaldags grillning hos några vänner.
Så dagens projekt på lunchen var att besöka Apoteket. Det kan ju iallafall fall inte bli värre.





onsdag 5 juni 2013

Långa Lugnet...

Vilket bullshit..Det var allt annat än lugnt.
Långa Lugnet var andra deltävlingen i Mitsubishi Challenge. Även om man har studerat banprofilen innan loppet så var det nog först när man svängde in i Falun som man förstod att detta kommer bli jobbigt.
Den mest karakteristiska vyn i Falun är just hoppbacken.
3 loopar som ska köras runt denna och dess närområde.

Men lite roligt för det var en ny tävling för alla. Den har gått tidigare men på en annan bansträckning.
61 km som skulle disponeras på rätt sätt för att man ska kunna ge allt ända in i mål.

Första loopen var lätt åkt. Men endast tekniskt sett. Mestadels grusvägar, men tempot desto högre.
Någonstans har jag klockat 58,6km/tim och jag tror det var på denna sträcka.
Även om kurvorna var långa så låg det tjockt med rullgrus på dom så man flöt liksom uppe på allt.
Och vägarna var så dammiga att man hade ca 20m sikt. Väldigt spännande när det går så fort.

Jag har ju inte så bra minne hur olika sträckor ser ut, vart och när. Men loop 2 var väldigt teknisk.
Både rotig och så slagig att jag blev lite lätt illamående.
Och någonstans i början av den så såg det ut som en teknisk zon. Som om de flesta klubbar hade gjort upp innan att här byter vi däck. Men tydligen så var det en eller flera stenar som skapat mass punka.
Det stod säkert 30 pers efter banan som håvade fram nya slangar och pumpade febrilt.
Jag själv kör hellre med för hårt pumpade däck och det kan bli lite slagigt, men så har jag aldrig fått någon punka på tävling heller. Det tar mig ca 10 min att få dit en slang på bakhjulet så den risken tar jag inte.
Och kanske var det min räddning. (Eller om jag bara missade stenen)

Loop 3 skulle vara den jobbigaste av alla. Väldigt backig. Och det var den. Tanken slog mig att har vi trampat uppför så länge som vi gjort nu så kan det inte vara någon mera backe kvar om vi ska ta oss till mål också. Men jo då. Satan vad många sätt det finns att ta sig uppför detta berg. Men trampar man upp så ska man ju ner också. Och där har jag en fördel. För jag vågar släppa på ordentligt och kan plocka många 'gubbar'.
Vid skylten 3 km kvar till mål så kom velodrom kurvorna. Riktiga down hill spår med hårnåls kurvor och trätrallar. Man kom ur skogen med ett brett leende och hinner tänka att det här med down hill borde jag prova på riktigt.
Och efter det serpentin grusväg. Det var faktiskt första tävlingen som jag kommit in i kurva efter kurva med bred sladd och ena foten ur klickad som säkerhet.

Jag brukar alltid bäva lite inför Billeracet för att den banan är så tuff, men helt plötsligt så känns den som en söndags utflykt. Man har flyttat fram gränserna lite på Långa Lugnet. Och det är roligt. För jag kan tycka att många mtb lopp har plattats ut lite pgr av att dom är seeding lopp till Cykelvasan. Det ska passa alla och alla ska klara av det. Dom klarar Långa Lugnet också men det är ganska mycket jobbigare bara.
Och det här med att man kör olika loopar och kommer i målområdet för varvning är och så en bra sak.
Mera publikvänligt och flask langare behöver inte studera kartor och förflytta sig i bil mellan olika platser utan kan lugnt och stilla stå på ett ställe och följa hela tävlingen.
Och hur det gick? Jag dundrade in på 2:50:53 och en 2:a plats i D-40 (igen)

Nu är det bara att ladda om inför Lida Loop i Stockholm på söndag.


Sliten men så jäkla glad


Inget är väl godare än den lilla matlåda man får efter dryga 6 mil.
(Några av klubb kompisarna)

söndag 2 juni 2013

Det är mycket nu!

Vi har högsäsong på jobbet just nu. Säljer man båt tillbehör så är det fullt påställ ända fram till midsommar.
Sen fyllde jag år i fredags men hade kalas på lördagen. Inget sent natta kalas med vin och dyligt. Utan smörgåstårta med närmast sörjande vid lunch tid. (Tävling nästa dag).
Och vilka bra presenter jag fick.
Av grabben på 17 så fick jag bla en jätte fin sommar klänning. För när jag ska ut och shoppa så brukar det sluta med att det blir barn kläder eller tränings kläder.
Inget FINT till mig själv.
Och så fick jag ett pop upp party tält.
Inte att parta i utan det är bl.a. tänkt att användas på tävlingar.
Hoppas kunna använda det under Lida Loop nästa helg. Dekorerat med klubbens beach flaggor.
Och jag fick även en cykel korg av Peter.
En korg full med bra saker att använda före, under och efter en tävling.
En burk protein pulver, ett cykel stativ och champagne och jordnötter.
Bara bra,praktiska och goda saker.
Efter kalaset så fick jag köra ut lille man till sin pappa. Måste packa alla prylar inför tävlingen i Falun. ( som gick av stapeln i dag)
Bara att sätta i gång att rodda alla prylar innan man får drypa av och sova.
Som sagt, ibland så går livet i ett.
Hur det gick i Falun kommer det en race rapport om i morgon. Nu ska jag bara hänga lite tvätt innan jag tar natten.
Tjingeling.