Livet är precis som den där låten. " Det går bra nu"

Aj aj. Det var ett bra tag sedan jag skrev något nu.
Jag har bara inte hunnit. Med detta underbara väder som vi haft / har så har jag knappt varit inne.
(Inte ens på natten. Jag har gjort premiär natt på balkongen).

Det har bla blivit väldigt mycket cyklande i alla varianter.
Långfredagsturen med ca 50-60 cyklister som anslöt och körde från stan upp mot Forshaga - Kil -
Hymboholm. Och som vi avslutade utan för Lugnets massage med korv och kaffe.
En social tur i lugnt tempo där man träffade klubbkamrater man inte sett under hela vintern. Ny vän man fått
genom cyklingen, men aldrig träffat. Och bekanta man inte sett på flera flera år men som hittat passionen
i denna underbara sport.

Påskafton var jag ute och guidade största grabben på hans premiär tur med en racer hoj.
Vi ska nog fila lite på hans teknik och beteende innan han får cykla med i en klunga.
Det var som att ha med en kalv på grönbete.

I fortsatt strålande väder så var vi ett gäng som mötte upp på söndagen och körde stig från KMTI
och bort mot Lillerud - Segerstad - Skutberget.
Väldigt fina och torra stigar nästan hela vägen. Det var bara några få men ack så förrädiska dy hål på
Skutberget. Och dom bjöd på väldigt snygga och spektakulära vurpor.
Har jag någon gång önskat att jag haft en hjälm kamera så var det då.
På en poängskala upp till 10 så skulle Gunnar få det, med en stjärna i kanten.
Halva mannen (på 1,95m) försvann i leran efter att ha balanserat en bra stund på framhjulet.

Godis paus. Gunnar till höger (innan vurpan)

Måndagen fick cykeln stå stilla, men jag var hemma i Charlottenberg och passade på att springa lite.
Finns ju lite bättre backar där uppe.
Tassade från Valfjällsbyn och bort till bilvägen upp till toppen.
Jag lunkade på i ett behagligt tempo och kunde konstatera att det bara går bättre och bättre vad det gäller orken i kroppen. 
Det var inte mer än + 5 grader när jag startade, men hade bara ett linne på mig när jag kom upp.
Solen riktigt värmde i ryggen.
Vi hann även med att lyssna till, och fånga några grodor när vi var i stugan.

Gårdagen bjöd på en riktig Happy mtb tur. Så som det brukade vara, förr.
När man bara är ute och lattjar och letar fina trixiga stigar. Man kör järnet och bara njuter.
Och man kan liksom inte sluta. Men man är tvungen för att det börjar bli mörkt.
Tyvärr fick vi ett kedje haveri i början på turen. Men löste det genom att en sprang. Den andra cyklade med
2 cyklar och sen lite puttade av hela ekipaget. Så efter lite mekande kunde vi fortsätta rundan.
Men med 2 personer med noll lokalsinne, så får man vara glad att det inte var beck mörkt innan vi var hemma.

Jo, det blev lite cyklade i dag med faktiskt.
Jag och Peter tog hand om klubbens mellan / snabb grupp i dag. Och vi hade ca 30 pers att hålla koll på..
Han tog täten och jag var kö karl och såg till att alla hängde med.
Eller hjälpte till om det var någon som fått problem.

Men jag måste väl säga att det gick sådär. I alla fall för min del.
Någonstans på någon stig så gjorde vi ett dumt väg val. Och helt plötsligt så var jag och 4 st från min grupp
sist i den lugna gruppen som var ute på samma ställe.
Men vi anslöt oss till dom och trampade hemåt.
Ännu en gång fick vi vända och ta en annan väg.
Det var nämligen en skit sur orre som vägrade att släppa förbi oss på stigen.
Vi konstaterade att han var väldigt stor och väldigt sur så beslutet var inte så svårt.

Det har som sagt blivit en hel del cykel under påsk. Och jag har njutit som aldrig förr.
Och ja. Jag tar det lugnt. Jag kör efter min egen förmåga och känslan jag har för dagen.
Men jag märker nu att jag orkar mer och mer.
Det känns som om att kraften och orken är på väg tillbaka nu. Äntligen. 

Och det lutar nog åt att den blir en tur i morgon med :)