Det går väl sådär.

Tanken var att dra ner lite på träningen innan jag laddar om inför nästa säsong.
Men som sagt, det är väl sådär med den saken.
Jag har bara inte kunnat låta bli.Och jag vet att jag kan bli riktigt otrevlig om det blir för lite utav det.
Det blir kanske inte så mycket cykel som annars utan mera styrka.
Och ofta ganska ostrukturerat. Någon övning här och där som jag inte gjort på länge.Bara för att den är rolig eller tar sådär skönt någonstans på en understimulerad muskel. 
Men man känner inte av stressen att hitta tränings tid och prioriterar en god middag med ett glas vin, istället för att försöka få till ett pass i skogen. Men tränings mängden ligger ungefär på samma nivå.

På kvälls tid är det helt hysteriskt på gymmet så jag brukar köra ett pass innan jobbet.
Fördelen med att börja kl 9:00.
Och i dag var jag i princip själv i hela lokalen. När jag kom så var det 3 st till, men försvann innan jag var klar. Så det var bara att rocka loss.
Och favorit maskin var äntligen lagad. 

OBS! Inte jag på bilden.

 Jag har lite svårt för sådana där vägg texter man kan ha hemma. LOVE, CARPE DIEM eller WELCOME.
Men texten inne i omklädningsrummet ler jag alltid lite åt när jag går förbi. Kan inte hålla mig. Så sant.

Vilka ramar? Och vad är normalt?

- Var du i skogen kl 07:30 en tisdag morgon och plockade svamp?

- Ja? Det passade bäst då. 

Bubbel och nötter på en torsdag kväll?

- Funkar alldeles utmärkt. 

Cyklat 9 mil innan jobbet?

- Jo, det var lite kallt men helt ok. 

Det kommer bli värre. Gäller att passa på. 

Man är kanske inte som alla andra. Men jag är som jag är. Och vem sätter normen för vad som är normalt. 

Det är väl inget konstigt att hoppa upp på cykeln kl 06:00, fråga vilken cyklist som helst. 

Som jag brukar säga. Bland likasinnade är man fullt normal.

Mmmm....kaffe i Molkom, inte helt fel.

Räcker till några smarriga mackor.

Nu är den här!

Redan i går kväll så åkte 3/4 byxorna på när vi skulle cykla en runda. Och lite kallt var det om öronen innan man var hemma.

Och tidigt i morse visade termometern bara + 5 grader. Mössa på helt klart. Och  den flossade cykel jackan. Finns ju inget värre än att frysa. Nu skulle jag ju bara ner till gymmet, men ändå. Tar inte risken att bli kall. 

För den är här nu. Hösten. 

En årstid som jag gillar väldigt mycket. Hög och klar luft och vackra färger. 

Bara man slipper regn på tvären. 

I kväll ska jag dyka lite djupare i garderoben så jag är helt rustad när det blir allvar. 

Jag är nog först på och sist av med mina knähöga ullsockar. 

06:30 på väg till gymmet.
Kallt men fint.

Inget tok pass. Men ett pass med tokar.

När man slutar kl:17 och det är läggdags för en 5 åring vid 19:30 så är det inte så mycket spelrum med tiden. 

På hans lista över vad vi ska göra efter middagen så är det oftast att spela fotboll på Herrhagsskolan eller cykla. 

Så i dag slog vi två flugor i en smäll så båda blev nöjda. 

Han cyklade och jag sprang. Vi var ute i ca 1tim (45min aktivt). Inget överdrivet löp tempo, men ska man prata och svara på massor av frågor hela tiden så får man en lätt flåsig röst. Efter halva sträckan var det dags att ta fram vattenflaskan och fixa en kiss paus. 

Fick rodda fram lite mera mat till honom när vi kom hem. 

Nöjd och harmonisk somnade han på en minut i kväll. 

Säsongs avslutning med Karlstad XC

Då har man gjort sista rycket för i år.
Krämat ur benen helt och känt det härliga adrenalinet i kroppen.
Vilken skön känsla det är. Inte att det är över för i år utan pirret innan start, taktiken, mjölksyran och allt annat som ingår på dryga 2,5 timme.

Vi var tidigt nere vid starten på Norra Fältet. Det var ju en annan i familjen som hade väntat länge, länge på att få köra sitt första cykel lopp. Laban Loppet. En varv bana med hinder, gropar och slalom åkning.
Det var fri start och dom fick åka så många varv dom ville. Efter 4 varv så var han mer än över lycklig och väldigt stolt. Då hade han gjort hela banan alldeles själv. Hälsat på spöket Laban och fått en guld medalj runt halsen.

Vårt lopp hade master start med poliseskort bort till KMTI på Wåxnäs, sedan släpptes fältet iväg in i skogen. Drygt hälften av banan var på Sörmons tallhedar och dess sanddynor. Bitvis gick det snabbt där, men det suger också rätt bra i benen att trampa i sanden.
Hamnade själv på hela sträckan över till Tuggelite med vinden i näsan och sidan.
Eller själv och själv. Hade en kille bakom mig hela tiden men han var inte så pigg på att dra något.
Någonstans upp mot Tuggelite körde jag fel. Folk började vifta och hojta att vi skulle vända mitt i backen.
Jag blev skit förbannad och började väl rya och svära mitt i allt. Men väl på rätt spår igen så kunde jag inte fatta hur jag kunnat missa alla pilar. Var minst 3-4 st på en stock på marken. Förlåt.
Efter lite surrande i branta backar och fina knixiga stigar så bar det iväg mot Bryngfjorden.
Men DÄR var en pil borta. Mitt i en korsning. Jag hade tur som kände till banan och svängde vänster.
Rätt väg.
Efter Bryngfjordsbacken så var det grusvägs race en bra bit. Hade bitvis bra växel körning med en annan kille från klubben där. Men han släppte någonstans i dom sista backarna.
Rätt trött och mosig i benen så avslutades det hela med fantastiskt roliga kurvor och små hopp som gick i åttor. Nästan så man blev yr i bollen.
Väldigt trött men nöjd kom jag i mål. Jag hade gett allt. Varför spara sig nu. Detta var ju det sista för i år.
Allt som fanns kvar i benen efter hela säsongen hade jag tömt på dessa 65km. Lycko känsla.

Och vilket arrangemang klubben hade gjort. Det var mer tält med utställare än vad det brukar vara ute i landet på många långlopps tävlingar. Riktigt kul.
Och roligt att så många som 400-450 deltagare kom.
I år så var det fler klasser, inte bara Herr och Dam.
Jag vann i D-40, men blev snabbaste dam överlag eftersom ingen i  Dam Elit dök upp.

Men nu så blir det en liten, liten "träna mindre" period innan det är dags att dra igång för nästa säsong igen.

Sista rycket.

I går kväll var vi ute och piggade upp benen inför årets sista tävling, Karlstad XC som går i morgon.  Vi drog på ett ungefär delarna runt Tuggelite och I2 skogen. I stora drag, vi var väl inte helt rätt alla gånger. Och mörkt var det innan vi var ute ur skogen. Men jag känner ett pirr och en glädje i hela kroppen. Detta ska bli kul. 

Två av mina cykel vänner från Varberg undrade om det är en fin bana och värt att komma upp för att köra ett sista race?

Helt klart. Fin och torr stig på Sörmon där det kan gå undan, backigt och kringeli krok runt Tuggelite och Bryngfjorden. Sedan grusvägs race ner till Norra Fältet och där sista rycket på fina stigar och roliga kurvor. Dom kommer! 

Började ladda redan på morgonen i dag med choklad muffins. Ska sedan ner och kolla på Tjurruset. Efter det hjälpa klubben att rodda på start / målområdet inför xc och sedan avsluta dagen med en föreläsning med Mattias Reck ( landslags tränare för landsväg) och en pasta buffé. 

Just det. Måsta äta smågodis i kväll också. 

Sprätt lätt när man vet hur man gör.

Första gången jag gjorde det själv så tog det tid, blev fel och jag blev arg. 

Slutade med att jag fick tag på en cykel meckare 20 min innan start. Inte optimalt. 

Det handlar om konsten att byta bromsbelägg. 

Regel nr 1. Bänd isär bromsoken när som gamla beläggen sitter kvar. Så skadar man inte dom nya. 

Regel nr 2. Plocka fram ev verktyg som kan behövas. 

Jag skruvar väldigt lite själv på min cykel, kanske mest rädd för att jag ska ha sönder något och att jag kommer stå utan hoj ett par dagar innan jag kan få proffs hjälp. Men nu har jag sträckt mig till bromsbelägg ändå. 

En annan sak jag skulle vilja kunna är att sätta ihop en trasig kedja. Kanske en grej att träna på under vintern på den gamla 26:an. 

Men på lunchen i går så fick jag i mig både mat och på med nya belägg på 30 min. (Det tar sig). 

Åh vad skönt.

Att sova riktigt skönt är nog bland det bästa man kan göra. Och blir det riktigt många timmar så är det ännu bättre.

Jag har en förmåga att aldrig ta mig till sängen när jag är själv hemma. Börjar pyssla med allt möjligt, både viktiga och helt oviktiga saker, alldeles för sent. 

Men i går somnade VI före 22 nyheterna och klev upp sådär vid halv 8. 

Man ser väl inte ut som en prinsessa när man vaknar, men jag känner mig som en iaf. 

Gårdagens stig pass blev lite hetsigt. Attackerade kurvorna kanske lite väl hårt, för jag har nu märken på kroppen efter en tall och en styrstam + att jag är lite mör i kroppen efter ett besök i gymmet. 

Därför kändes en sovmorgon helt optimalt. Ger mig på den stabila spinn cykeln i kväll. Där skaderisken är minimal.

 

En bra kväll med Rune.

Gårdagen bestod bl.a. av att fixa mat och matlådor till denna vecka. 

Väldigt smidigt och tids effektivt. 

Jag rörde även ihop en sats med Rune kakor. Kakor i riktig bemärkelse är det väl egentligen inte, utan energi bars. Nästan som godis då grunden är knäck. 

Den har fått namnet av vår svenske ultra löpare Rune Larsson, där av namnet. 

Tog en innan löppasset och hej vad det gick. Min km tid var den bästa denna sommar. ( Min tid alltså. Jag är cyklist inte löpare). 

Allt kanske inte berodde på kakan utan det kan finnas andra omständigheter också som spelade in. Men en kick av den får man helt klart. 

Bjuder på receptet här. 

Grunden

1,5 dl sirap

1,5 dl socker

2,5 dl grädde. 

Koka ihop allt. Ca 55 min. Ska klara ett kulprov i vatten. 

Maten i kakan är 13-14 dl torrfoder. 

Och basen är havregryn. Men man kan ha i vad som helst. 

Jag tog

9 dl havregryn 

1 dl russin

1 dl sesamfrön 

1 dl Vitargo (apelsin) 

1 dl hackad mandel

Häll knäcken över torrfodret och rör ihop. Häll upp allt på bakplåtspapper och ett till över och kavla sedan till en snygg fyrkant. Olja en kniv och skär så stora bitar du vill ha. 

Packa in i plast folie när dom kallnat och stoppa i frysen. Blir lagomt sega när man haft dom i cykel tröjan en stund. 

Funkar absolut jätte bra som lördags godis eller fika tilltugg. Uteslut Vitargo om det är sent på kvällen. Den har en viss speedad effekt på kroppen. 

Nu har jag lagt av...

känns det som i alla fall. 

Långloppscupen håller ju på mellan maj - sept. Och när sista tävlingen är gjord så brukar luften  gå ur mig lite grann. 

Nu är det liksom över för denna säsong. 

Ska för visso köra Karlstad XC den 15/9 men mest för att det är kul att göra en tävling hemma. Inte sagt att jag kommer promenad cykla runt för det, men träningen fram till dess är mest skön stig körning och helt ostrukturerad. 

Annars kommer det bli en liten slappare period i sept början av okt innan vinter träningen tar fart igen. 

Och det ska bli skönt att få krypa in i gymmet igen och stärka upp det man tappat under sommaren. 

Bockstensturen slutade med skjuts till mål.

Man lär sig nya saker varje dag.
Det är ok att springa i korta backar med cykelskor.
Det är inte ok att gå i dom under 1,5 timme i ösregn. Man får skoskav.
Man bör ha koll på om man nyss passerat en vätskekontroll, eller om det är kortare att gå till nästa.
Och telefon numret till langaren bör man skriva upp på någon kroppsdel med spritpenna om man inte kan det utantill.

Men innan jag bröt så var allt bra. Vi körde ut ur Varberg i ett sedvanligt högt tempo. På banvallen hade vi vinden i ryggen.
Jag hade 2:an från SM strax före mig i samma klunga. Efter första backen så körde vi lite om varandra.
Men hon fick ett lite försprång efter ett tag. Och i en utförslöpa så gick jag i backen. Det var så lerigt och geggigt att cykeln bara gled i väg under mig.
Och innan jag ens landat och spottat ut den Halländska jorden ur munnen så hojtar dom efter mig om det gick bra. Det gjorde det. Men väldigt surt att tappa farten och komma efter.
Och någon stans efter ca dryga timmen från start så kände jag att cykeln gick lite foppigt där bak.
Det slängde,gungade och gick väldigt tungt.
Men vad i hel....Punka.
På alla år som jag cyklat har jag haft kanske 3 punkteringar. Och aldrig på tävling eller träning.
Så jag har inte ens med mig grejer för att fixa det. Inte på tävlingar iaf. Det skulle ändå ta för lång tid för mig att byta i skogen.
Så jag fick börja knalla och gå. Surrade bort mig på ett ställe och kom tillbaka där jag börjat 30 min tidigare.
Kom till slut till en vätskekontroll längst bort på banan.
Snälla funktionärer matade mig med gifflar och punschpraliner i väntan på brytbilen.

Till slut kom den men vi var tvungna att vänta ca 15min ifall vi skulle plocka upp fler efter banan på väg ner till målområdet.
Och arrangörerna visste vad dom gjorde. Jag hade i väntan på bilen funderat på om jag skulle få sitta i bagaget tillsammans med cykeln för jag var så lerig och blöt. Skulle ju inte kunna sätta mig i ett bilsäte.
Men där låg det dubbla hästfiltar och ryggstöden var överdragna med sopsäckar.
Och innan vi var framme så var vi 4st i bilen. Lite till tuffsade och besvikna men ändå vid gott mod.

Men det var en märklig känsla att bryta ett lopp. Att få skjuts hem. Att inte få köra hela sträckan som (nästan) alla andra hade gjort. Efter alla förberedelser och mil man åkt för att få avsluta hela cupen.

Men jag fick priset och var på pallen för cupsegern iaf. Även om det inte blev någon medalj i själva
Bockstensturen.