Svett, tårar och småkakor.

Jamen dagen började så himla bra. Röd dag i almanackan och ytterligare en dag till hemma. 

Tjohoo. Kan träna dubbelpass utan att behöva stressa. Sitter fint det. 

Sovmorgon för att strax därefter avverka cykelintervallerna. Kroppen var med mig, inga problem där. Bara jobbigt mentalt. - Ok, det blir inte jobbigare än så här. Bit ihop, bara 15 min kvar på denna intervall. Sedan återhämtning. ( Jag brukar ha inre monologer med mig själv). 15 min är en piss i Mississippi jämfört med ett lopp. Kom igen nu. 

Åkte hem och varvade ner och laddade för ett pass på em. Helt ok känsla att ligga på rygg med en bra bok och dricka mugg efter mugg med kaffe. Händer inte allt för ofta. 

Böckerna brukar alltid vara bättre än filmerna så därför slukar jag nu denna hejdlöst dråpliga berättelse innan jag går och ser den på bio. 

Jag pratar inte bara med mig själv när jag  tränar. Jag skrattar även högt när jag läser böcker. 

På min sista löpintervall så bara högg det till i vaden. Helvetes djävlar vad ont det gjorde. Kändes som en inre explosion. 

Har googlat runt och insett att jag fått en muskelbristning. Inte kramp som vägrar släppa som jag trodde först. 

Får se om jag hittar någon bra idrotts medicinare i morgon. 

Och kakorna då? 

Hasade haltande runt i köket och pysslade med Peter. 4 sorter fick vi ihop och dom låg utspridda på plåtar i hela köket. Vi ska nämligen på kalas till helgen där vi lovat att fixa det goda till kaffet. 

Ja. Sen har Peter även fixat ett gäng kladdkakor också. 

Får se hur benet känns i morgon. 

Högklackat till helgen känns väldigt avlägset.