onsdag 15 januari 2014

Förrädiska svarta hål.

Nu har jag vacklat riktigt rejält. Ramlade ner i ett svart hål och hängde bara på kanten med krampande fingrar och funderade på att släppa taget helt. 
Nu skiter jag i det här. Det är inte värt det. Säljer alla cykel prylar inklusive cykel, betalar av lite och packar sedan resväskan och drar iväg med hela familjen för resten av pengarna. 
Tanken hade jag under 2 dygn. Hann till och med kolla upp olika resor. 
Träna skulle jag göra, men bara för att det är skönt och roligt. Helt utan krav och måsten. 
Gud vad tid jag skulle få över ( och pengar). Tid att ägna åt barnen. Stora som små. 
Satte mig i går kväll på hojen framför tv:n och brände av några intervaller, utan några större förhoppningar att det skulle gå bra. Ett sista ryck. 
Men jag tror all ångest kom ut och hamnade i handduken. (Luktade typ svavel). Och jag hade legat en bit över det rekommenderade i puls. Visst. Jag hade fått svälja ner middagen både tre och fyra ggr. Men jag var starkare än jag trodde. 
Ett bra telefonsamtal och ett kräkpass senare så bestämde jag mig för att jag kommer fortsätta cykla. 
Skrämmande att det kan vara så nära att ge upp. Kanske är jag för känslig, dramatisk och impulsiv. Men någon har sagt att det är det som är livet. Och att det vore tråkigt om kurvan var helt plan. 
Jobbigt, men så sant så. 


Eftersom jag fortsätter så känns det lika bra att få på dubbdäcken. Vintern verkar ju ha kommit för att stanna ett tag. 
Ser verkligen fram emot att få komma ut igen. 

4 kommentarer:

  1. Synd att det gick över. Tänk vilket behagligt liv du kunde leva. Sitta i soffan o knapra chips.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det vore kanske något. Man ska ju vara öppen för nya saker här i livet.

      Radera
  2. Nyckeln sitter nog i det du själv skriver. Du förmedlar känslan av att du gör det här mer utifrån ett tvång Något slags krav på dig själv. I och för sig med ett mål verkar det som. Hittar du (tillbaks till) lusten i träningen. Din glädje för just din typ av träning. Ja då kommer resultatetn också. Alla pass är inte roliga ens för den mest lustfyllde. Men jag tror att det måste ligga där i botten. Då får man också modet att köra kräkpass. Och tillfredsställelsen och glädjen när man klarat det. Tror att de resultat du redan gjort inte varit möjliga om du inte gillat det du gör. Det är noga bara ett tillfälligt svart litet hål. leta glädjen i det du gör. De små detaljerna. Nyfikenheten i vad som utvecklar. Du kommer nog tillbaks igen. Verkar redan vara på väg. kör hårt!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Peo!
      Träningen ÄR rolig och lustfylld (på princip alla pass) även om det kan vara djävulskt jobbigt ibland.
      Men har man bara ett mål så är det inga problem med det.
      Som vanlig dödlig motionär så skulle jag nog inte köra intervaller kl 06:30 innan jobbet.Då skulle inte
      motivationen finnas tror jag.
      Vad jag syftade på var, att när det plötsligt händer andra lite större jobbiga saker i livet tex inom familjen.
      Då försvinner all lust och motivation till träning.
      Då är det jag håller på med inte viktigt alls. Krävs det att jag slutar för att allt ska bli bra. Ja då gör jag det omedelbart. Ingen tvekan om den saken.
      Nu har jag iaf fått en överblick i situationen och lilla hålet börjar krympa.
      Skiter i mitt träningsprogram i dag för att gå på spinn pass. Bara för att det är så sköj.
      Inte mindre jobbigt, men lite roligare.


      Radera