Konsten att få en träff.

I dag har jag provat på något helt nytt i sport sammanhang. Gammal sport men helt nytt för mig.
Nämligen fäktning. Jag och Charlie hängde med min bror Johan på ett pass på Kvarnbergs skolan.
Det var bara lite små saker att hålla reda på.

* Ha fötterna som klockan tre.
* Böjda knän.
* Tyngdpunkten på båda fötterna.
* Spänn dig INTE. Rumpan ska vara slapp. (Inga problem på den punkten).
* Rör dig snabbt framåt och bakåt.
* Stå parallellt med kroppen mot motståndaren ( mindre träffyta).
* Och tänk på vinkeln på handen och underarmen.
* Med mera, med mera.

Jag som ska köra lågintensiv träning insåg redan där att jag låg för högt i puls.
Armar, ben, vinklar, hoppa framåt och sätta en stöt.
Japp. Då kör vi.

Efter en hälsningsritual med motståndaren så börjar man. Först till 5 har vunnit.
Visst. Försök att komma ihåg allt när motståndaren på 1,90 kommer emot dig och bara vill sticka ner dig.
Slängde en snabb blick på pulsklockan och tänkte att detta är inte alls bra.

Men Johan var duktig på att lära ut och till slut så tyckte iaf jag att jag fick ett någorlunda flyt i det hela.
Körde några ggr mot honom och även Martin. (Båda två är duktiga fäktare).

 

 

Trotts massa konstiga skydd så lyckades jag stuka ett finger. Kan bli så när man ramlar och sätter sig på det.
Det var ju det där med tyngdpunkten på båda fötterna.

En annorlunda sport BH

Charlies favorit kusin Martin hittade en värja, dräkt och hjälm (tror jag att det kallas) i hanns storlek och lyckan var total.