onsdag 30 oktober 2013

Att våga lita på någon annan och sig själv.

Nu har jag myror i brallan och kryp i hela kroppen igen. Och jag kan känna att den "låga" känslan sakta men säkert håller på att krypa in under skinnet på mig.
Men mannen bakom mitt tränings program vet nog med all säkerhet vad han håller på med.
Det är bara jag som är ovan.
Tidigare så har jag kört mycket och hårt ena veckan, och den andra lite mindre.
Men nu känns allt bara fisigt. Sådär blaskigt lagomt. Visst det ÄR jobbigt på vissa pass men långt ifrån alla.
Jag känner ingen direkt trötthet eller utmattning. Utan mera en rastlöshet. Att det finns massa energi kvar i kroppen som vill komma ut.
Det kommer att trappas upp, det kan jag se när jag bläddrar framåt i pärmen. Men varför gå ut så mesigt?
Och det finns lite annat som man tagit som självklar vinter träning, och det finns inte med över huvudtaget.
Rätt eller fel?
Man kan läsa mängder med olika slags upplägg och teorier på nätet om hur basträning ska bedrivas.
Och ny forskning och nya rön om olika studier ang kost och uthållighetsutövning mm. 
Och det finns alltid två läger. Dom som är för och dom som är emot.
Vad det gäller min träning så litar jag helt på Mattias på Aktivitus.
Han har alla mina siffror och med all sin kunskap så har han instrument för att kunna
knuffa mig framåt i min utveckling.

Jag SKA följa programmet från punkt till punkt, vad det gäller träningen iaf.

Men hela pappers bunten med SOK:s kostrekommendationer för elitidrottare som var med
sväljer jag inte med hull och hår.
"Basen i kosten kan utgöras av"
* Bröd
* Gröt, mussli, cornflakes
* Pasta, ris, potatis
* Grönsaker, rotfrukter, och baljväxter.

Baha. Glöm det. Där gör jag som jag vill och vad jag tror på.
Jag går på min känsla och egna erfarenheter vad som passar mig.
Visst det var mycket bra läsning också. Men det där med alla kolhydrater och den traditionella uppladdningen mm köper jag inte längre. 

Jo, jag är faktiskt en LCHF:are. Fast kör den tränings liberala varianten.
Det är en het potatis i alla sammanhang, framför allt inom idrotten.
Många hävdar att det inte fungerar om man tränar på hög nivå. Eller elit nivå.
Då får dom tro det. ( Jag tror inte någon av dom som säger det har provat).
Jag propagerar inte för LCHF som enda rätta vägen.
Men jag har kört det under ett år nu och ser bara fördelar och mig passar det utmärkt.
Där litar jag på mig själv oavsett vad alla andra säger.
( Mer om detta kan komma i ett senare inlägg).




2 kommentarer:

  1. Du har alltid varit en "stönbleg". Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha. Man måste gå på magkänslan ju. Kram.

      Radera