fredag 15 november 2013

Flyttar fokus och lurar mig själv.

Att det kan vara så lätt att lura kroppen. Där ser man ganska tydligt hur mycket som sitter i skallen och det mentala.

Använde takt appen i går på mina tröskel intervaller. Nu har jag så små öron - gångar att alla plugg in hörlurar bara ramlar ur. Så jag la telefonen på styret och fick ha max volym på för att överrösta 8 löpband och en högtalare. 
Och jag fick ändå fokusera för att höra blippandet. Och det innebar att jag fick släppa koncentrationen på puls klockan. Blipp blipp blipp. Ner ner ner. 
Slängde bara snabba ögonkast på pulsen men inte tiden. 
Hade liten mörk känsla för intervall nr 5 där jag skulle ha kadens 65 i 10 min. 
Där trampar man alltså väldigt tungt och långsamt. 
Blipp blipp ner ner och vipps så hade 10 minuter gått. Det var inga problem alls. Gud vad lätt lurad man är. 

Tidigt i morse var jag ute och sprang ett snabb distans pass på 40 min. Inte lika lätt lurad så här tidigt. Men det gick. Kroppen är inte riktigt vaken så här dags. 
Fick jobba som sjutton för att få upp pulsen på rätt nivå. 
Nu ska jag ju inte springa för att komma så långt som möjligt på 40 min. Utan det viktiga är att ligga mellan 165 - 170 i puls. Då spelar det ingen större roll vilken löp stil jag har eller hur energi effektivt jag springer. 
Så det räcker med att lyfta knäna lite lite högre så höjs pulsen några snäpp. 
Ta daa. Lurad igen. 



1 kommentar:

  1. 160 i puls på mej så var nog inte Leif Jansson långt borta.

    SvaraRadera