Jag saknar Lotta

Och nu menar jag inte min kära svägerska i Eringsboda. Jo, henne saknar jag också men inte på samma sätt.
Utan min höna Lotta. När jag var liten, sådär någon gång när jag var 10-13 år så köpte jag och en kompis
ett gäng olika höns raser. Det var små ettriga dvärg höns med tofsar på fötterna och vanliga Gul Oprington.
Och Lotta var en favorit.
Vi matade och plockade ägg.
Senare i livet. En tid på 6-7 år när man hade eget hus på landet så stod man där i stor - skjorta och gummistövlar och matade hönor igen. Bara det att jag hade 30 st nu. Det var 50 från början!
Och gissa om vi hade ägg. Försök att göra av med 30 ägg om dagen.
Det var ganska mycket pannkakor och sockerkakor. Knall gula. Och super goda.
Till slut så sålde jag ägg till grannarna eller bytte äggen mot 2 kannor mjölk hos dom i Tälle.
Nu har vi en strykande åtgång på ägg här hemma. (fast inte pgr av pannkakor och sockerkakor)
Och det är ungefär som toapappret. Alltid slut.
Då tänker jag att någon gång så ska jag ha en Lotta igen