Grisfest på Lida Loop.

Morgonen började bra med varmt och soligt väder. Och vi var där i tid för att sätta upp tält och dekorera med klubbens banderoller.
Kom lite duggregn när man höll på att pyssla med nummerlappar och värma upp, men inget värre.

Lida körs i 3 loopar där man kommer in i TC för varvning.
Den första gick fort och jag hade lite svårt att hålla ner pulsen. Men kroppen svarade ändå bra.
På loop 2 så öppnade sig himlen. Det small och blixtrade på samma gång. Åskan var riktigt nära.
Och den loopen är den mest tekniska. Det är inte så att alla rötter ligger parallellt på stigen utan det är bara ett enda myller. Dom är precis över allt. Kommer man över 2-3 st så gäller det att landa rätt, för sen kommer alla andra precis där efter.
Och massor av såphala bergs hällar.
Jag såg många otäcka skador på folk som stod på knä i blåbärsriset och inte riktigt såg ut att veta vart dom befanns sig.
Man stannar ALLTID om man inte får ett OK från personen i fråga eller om någon annan inte redan har hunnit komma till undsättning. (räknade till ca 95 pers i resultatlistan som brutit ).
Detta lopp körde jag mera på säkerhet. Halkar man så går det på en hundradels sekund, och man ligger i backen.
Visst, jag gjorde ett x antal vurpor och mitt ena ben ser ut att ruttna och ramla av inom 3 dagar, men det är bara muskulärt. Inga större skador.

På loop 3 avtog regnet men hade gjort hela banan till en enda grisfest. Leran  slog upp på ryggen och ögonen var helt igen murade. Fick ta av glasögonen för man fick bara torka dom hela tiden ändå.
I början av 3.e kändes det bra och tänk vad mycket en halv banan kan göra. Det är som värsta dopningen för mig. Kom ikapp och drog några klungor. Och nu var det bara att ta sig till mål.
Allt regn och kyla hade gjort låren helt stumma nu. Och jag var tveksam om jag ens skulle kunna trampa uppför den sista branten innan mål. Men det gick. Och ja. Det var jag som skrek - Helvetes jävla satan. Ghaaaa....innan det gick utför och in till mållinjen.

Men så roligt det är. Man kommer i mål och man känner att man har inte kunnat ge mer.
Pressat kroppen efter dagens förmåga.
Och alla andra. Man ser dom som gått i mål och den ena är mer lik ett träsktroll än den andra, men man ser bara leenden. Det är skitigt och eländigt och någon haltar eller har uppskrapat knä, men dom verkar lyckliga i alla.  fall. MTB är bra härligt!

Och klubben Ok Tyr levererade bra.
Jag 1:a D-40
Tobias Öström 1:a H- Sport
Evelina Larsson 3:a D- Sport

Jag och Mia från Karlskoga på pallen. 

3 Tyr representanter på pallen i dag.

Var förbi ett apotek på hemvägen.
Slutade med 2 olika salvor för ögonen.