Att tävla eller inte tälva.....

...det är frågan. Det är så himla jobbigt när allt hänger i luften. Blir lite lätt uppstressad utav det.
Årets första tävling går på lördag i Bengtsfors. Men pgr av halsont så har träningen uteblivit helt flera dagar.
Och överlag så har snabba längre stig pass lyst med sin frånvaro denna vår.
Och kommer junior att hinna bli av med sin ögoninflammation till dess. Barnvakt är ordnad uti i fall att.
Eller ska man avstå tävlingen för att vara helt kurant och på banan när första tävlingen i Långloppscupen går den 11/5. Åhh vad jobbigt det är.

Efter en mut frukost till tonåringen ( sådana där nyttiga våfflor och hallon). så kom jag ut i skogen idag på fm.
Halsen kändes helt ok och knastret i öronen var borta. Rejsade snabba stigar och pressade pulsen rejält.
Kanske inte så smart. Men det kändes SÅ bra. Och i ren lycka och glädje så har jag en tendens att skratta och prata högt med mig själv i skogen.
- Yes, yes, yes!!!
- Jäklar va gött!!!
- Jalla, jalla, jalla!!!
Men i dag var jag inte själv i skogen. Tror att halva stan var ute och plockade Friska Karlstad pinnar.
Och dom hade nog hört mig på långt håll, för dom stod så snällt ute i blåbärsriset när jag kom farandes.

Uppför Bryngfjorden så insåg jag att mönstret i mitt bakdäck är alldeles för fint. Inget fäste alls att prata om.
Så hem och duscha och snabbt i väg för att skaffa ett bättre.
Jäklar, röd dag. Vem kan ha öppet? Räknas det som vanlig söndag? Hur länge? Hinner jag?
Jag hann. Men vad fel det blev.
Försök att prata i telefonen med en hand samtidigt som du spänner fast en 5-åring i bilstolen med den andra.
Det blev för mycket.
Insåg när jag varit hemma i nästan 3 timmar att påsen måste ha blivit kvar på parkeringen.
Satan.  800:- åt skogen. Ringer butiken men det är stängt sedan 45 min. Kastar mig i bilen. Kanske kanske den inte har blivit snodd, utan står kvar så fint på en tom parkering.
Det gjorde den inte. H...vete!
Men kikade in i butiken och där stod påsen på disken.
Yes. Livet känns bra igen.
Och det var väl tur att det var påsen jag glömde och inte 5-åringen.
Men det är lite otäckt att man kan bli så stressad och förvirrad.