Man får träna när tillfälle ges.

På söndag kvällar så brukar jag ha en grov planering för kommande veckas träning. Beroende på jobb, barn, möten och annat som måste göras. Sen blir det lite omstrukturering beroende på oplanerade händelser.
Som i lördags. Charlie var bjuden på kalas till en dagis kompis. Vipps så fanns det ett tillfälle att få cykla i dags ljus. Inte så länge men bättre än inget. Tog mig ut till Kilene och hem via Rud.
Fin fina vägar men hann både snöa och bli mörkt innan jag var till baka.
Och i går måndag så blev ett möte inställt. Jag hade tagit ledigt ändå och det är lugnt på jobbet, så jag fick till ett distans pass på dryga 2,5 tim ist.
-4 grader när jag började och behagligt. Men innan jag var hemma var det -7.5. Och jag frös inte bara om tårna utan även hälarna var bort domnade.
Fick köra några blandade små skutt mellan varven för att ta mig hem.
Annars har jag fingrarna på höger hand som spökar. Blir jag lite, lite kall så tappar jag känseln helt. Motorsågs skador skulle min pappa säga. Nu har jag ju inte använt det så mycket utan jag tror snarare att det är allt skakade på cykeln i skogen som gett sig till känna.
I kväll håller jag till inomhus.