Säsongs avslutning med Karlstad XC

Då har man gjort sista rycket för i år.
Krämat ur benen helt och känt det härliga adrenalinet i kroppen.
Vilken skön känsla det är. Inte att det är över för i år utan pirret innan start, taktiken, mjölksyran och allt annat som ingår på dryga 2,5 timme.

Vi var tidigt nere vid starten på Norra Fältet. Det var ju en annan i familjen som hade väntat länge, länge på att få köra sitt första cykel lopp. Laban Loppet. En varv bana med hinder, gropar och slalom åkning.
Det var fri start och dom fick åka så många varv dom ville. Efter 4 varv så var han mer än över lycklig och väldigt stolt. Då hade han gjort hela banan alldeles själv. Hälsat på spöket Laban och fått en guld medalj runt halsen.

Vårt lopp hade master start med poliseskort bort till KMTI på Wåxnäs, sedan släpptes fältet iväg in i skogen. Drygt hälften av banan var på Sörmons tallhedar och dess sanddynor. Bitvis gick det snabbt där, men det suger också rätt bra i benen att trampa i sanden.
Hamnade själv på hela sträckan över till Tuggelite med vinden i näsan och sidan.
Eller själv och själv. Hade en kille bakom mig hela tiden men han var inte så pigg på att dra något.
Någonstans upp mot Tuggelite körde jag fel. Folk började vifta och hojta att vi skulle vända mitt i backen.
Jag blev skit förbannad och började väl rya och svära mitt i allt. Men väl på rätt spår igen så kunde jag inte fatta hur jag kunnat missa alla pilar. Var minst 3-4 st på en stock på marken. Förlåt.
Efter lite surrande i branta backar och fina knixiga stigar så bar det iväg mot Bryngfjorden.
Men DÄR var en pil borta. Mitt i en korsning. Jag hade tur som kände till banan och svängde vänster.
Rätt väg.
Efter Bryngfjordsbacken så var det grusvägs race en bra bit. Hade bitvis bra växel körning med en annan kille från klubben där. Men han släppte någonstans i dom sista backarna.
Rätt trött och mosig i benen så avslutades det hela med fantastiskt roliga kurvor och små hopp som gick i åttor. Nästan så man blev yr i bollen.
Väldigt trött men nöjd kom jag i mål. Jag hade gett allt. Varför spara sig nu. Detta var ju det sista för i år.
Allt som fanns kvar i benen efter hela säsongen hade jag tömt på dessa 65km. Lycko känsla.

Och vilket arrangemang klubben hade gjort. Det var mer tält med utställare än vad det brukar vara ute i landet på många långlopps tävlingar. Riktigt kul.
Och roligt att så många som 400-450 deltagare kom.
I år så var det fler klasser, inte bara Herr och Dam.
Jag vann i D-40, men blev snabbaste dam överlag eftersom ingen i  Dam Elit dök upp.

Men nu så blir det en liten, liten "träna mindre" period innan det är dags att dra igång för nästa säsong igen.