Jo det får bli så!

Jag tar en liten paus från skrivandet på bloggen nu. ( Ett tag bara, tills maj är över iaf). 

Det är inte så att jag brist på inspiration, motivation eller träning. 

Utan att jag lever mera här och nu för tillfället. 

På jobbet där vi säljer båttillbehör så går det i 130 knyck just nu.  Och när jag slutar så är jag oftast i skogen för att boosta mig med ny energi och lycko hormoner. Tar dagen lite som den kommer. Antingen med löparskorna eller på hojen. 

Bara ÄR en liten stund. 

Denna bild beskriver detta väldigt bra. 

Lugn långtur med fika och sällskap och jag blickar framåt :) 

Var sak på sin plats.

Här ska dom ligga. Dom goda små pumpa kärnorna. I filrallriken till frukosten. 

Blir jag lite små sugen ibland så är det lätt hänt att jag bara tar en nypa och slänger in i munnen. 

Och har jag tur så hamnar alla där. Annars så har jag dom på golvet och i bh:n. Även om det hänt tidigare så kan jag inte fatta vad det är som skaver så efter ett tag. Men får en aha upplevelse när det är dags att lägga sig och jag ser vad som landat på sovrums golvet. 

Men det är klart, pumpakärnorna är bättre än choklad. Iaf om jag inte lyckats få in det i munnen. ( Blir väldigt fula fläckar). 

Nu är det ny vecka att se fram emot. 

En lugnvecka vad det gäller träning. Jag har lillgrabben och vi (han framför allt) ser framemot premiären av hans knatte fotbolll. Som han har väntat. 

Vad säger stilpolisen om hängslen?

Det finns väldigt många outtalade "regler" om vad man ska ha och inte i cykelsporten. 

Tex det där med strumporna. Lite högre och vita. Eller låga svarta. Kanske bara en fråga om man kör LV eller MTB. Jag har inte riktigt koll. Mest praktiskt är ju svarta om man kör i skogen. 

Och så har vi glasögonen. Innanför eller utanför banden på hjälmen. Gud förbjude om man gör fel där. 

Men vad skulle dom säga om man har hängslen på armvärmarna. Bara snäppa fast från höger till vänster och tvärs över ryggen. Det är ju ändå inget som syns. 

Mitt problem är att mina armar har blivit tunnare. ( Men bara armarna). Så dom kasar ner hela tiden. Frånvaron på gymmet märks tydligast där. (Om man bortser från att jag är allmänt svag). 

Jag skulle ju kunna gå och köpa nya i en storlek mindre. Men det känns lite som att köpa större byxor om man går upp i vikt.

Så jag jobbar nog istället på att få dom att sitta uppe igen. 

Älskade Bryngfjorden.

Japp, då är premiär turen uppför våran lille kulle gjord. Och det har väl aldrig hänt så sent på året som nu. 

Men och andra sidan har hela denna säsong sett VÄLDIGT annorlunda ut än tidigare år överlag. 

Jag har nu äntligen känt att kroppen svarar bättre och bättre på träningen. 

Jag orkar mer för varje vecka. 

Och jag sover som en liten gris på nätterna nu. 

Jag kan inte påstå att det har vänt så där bara över en natt. Men nu när kroppen äntligen orkar så har det gått förvånansvärt fort. 

Och i dag så var tanken att rejsa stigar i snabb tempo och göra Bryngfjorden. Och så stod man där på toppen med ett fånigt flin och bara njöt. Väldigt flåsande men jag hade kommit upp. Och med bra kräm i benen. Jag hade något att sätta emot. Planen  var att fortsätta hemåt, men jag tog liftspåret ner och körde upp en gång till. Bara för att jag orkade. 

Konstaterade när jag kom hem att jag varit uppe och nosat på min maxpuls i dag. DET var väldigt länge sedan. 

Men så finns det ju ett uttryck också som jag tycker är väldigt bra. 

- Det är lätt att vara stark när man kör själv :) 

Livet är precis som den där låten. " Det går bra nu"

Aj aj. Det var ett bra tag sedan jag skrev något nu.
Jag har bara inte hunnit. Med detta underbara väder som vi haft / har så har jag knappt varit inne.
(Inte ens på natten. Jag har gjort premiär natt på balkongen).

Det har bla blivit väldigt mycket cyklande i alla varianter.
Långfredagsturen med ca 50-60 cyklister som anslöt och körde från stan upp mot Forshaga - Kil -
Hymboholm. Och som vi avslutade utan för Lugnets massage med korv och kaffe.
En social tur i lugnt tempo där man träffade klubbkamrater man inte sett under hela vintern. Ny vän man fått
genom cyklingen, men aldrig träffat. Och bekanta man inte sett på flera flera år men som hittat passionen
i denna underbara sport.

Påskafton var jag ute och guidade största grabben på hans premiär tur med en racer hoj.
Vi ska nog fila lite på hans teknik och beteende innan han får cykla med i en klunga.
Det var som att ha med en kalv på grönbete.

I fortsatt strålande väder så var vi ett gäng som mötte upp på söndagen och körde stig från KMTI
och bort mot Lillerud - Segerstad - Skutberget.
Väldigt fina och torra stigar nästan hela vägen. Det var bara några få men ack så förrädiska dy hål på
Skutberget. Och dom bjöd på väldigt snygga och spektakulära vurpor.
Har jag någon gång önskat att jag haft en hjälm kamera så var det då.
På en poängskala upp till 10 så skulle Gunnar få det, med en stjärna i kanten.
Halva mannen (på 1,95m) försvann i leran efter att ha balanserat en bra stund på framhjulet.

Godis paus. Gunnar till höger (innan vurpan)

Måndagen fick cykeln stå stilla, men jag var hemma i Charlottenberg och passade på att springa lite.
Finns ju lite bättre backar där uppe.
Tassade från Valfjällsbyn och bort till bilvägen upp till toppen.
Jag lunkade på i ett behagligt tempo och kunde konstatera att det bara går bättre och bättre vad det gäller orken i kroppen. 
Det var inte mer än + 5 grader när jag startade, men hade bara ett linne på mig när jag kom upp.
Solen riktigt värmde i ryggen.
Vi hann även med att lyssna till, och fånga några grodor när vi var i stugan.

Gårdagen bjöd på en riktig Happy mtb tur. Så som det brukade vara, förr.
När man bara är ute och lattjar och letar fina trixiga stigar. Man kör järnet och bara njuter.
Och man kan liksom inte sluta. Men man är tvungen för att det börjar bli mörkt.
Tyvärr fick vi ett kedje haveri i början på turen. Men löste det genom att en sprang. Den andra cyklade med
2 cyklar och sen lite puttade av hela ekipaget. Så efter lite mekande kunde vi fortsätta rundan.
Men med 2 personer med noll lokalsinne, så får man vara glad att det inte var beck mörkt innan vi var hemma.

Jo, det blev lite cyklade i dag med faktiskt.
Jag och Peter tog hand om klubbens mellan / snabb grupp i dag. Och vi hade ca 30 pers att hålla koll på..
Han tog täten och jag var kö karl och såg till att alla hängde med.
Eller hjälpte till om det var någon som fått problem.

Men jag måste väl säga att det gick sådär. I alla fall för min del.
Någonstans på någon stig så gjorde vi ett dumt väg val. Och helt plötsligt så var jag och 4 st från min grupp
sist i den lugna gruppen som var ute på samma ställe.
Men vi anslöt oss till dom och trampade hemåt.
Ännu en gång fick vi vända och ta en annan väg.
Det var nämligen en skit sur orre som vägrade att släppa förbi oss på stigen.
Vi konstaterade att han var väldigt stor och väldigt sur så beslutet var inte så svårt.

Det har som sagt blivit en hel del cykel under påsk. Och jag har njutit som aldrig förr.
Och ja. Jag tar det lugnt. Jag kör efter min egen förmåga och känslan jag har för dagen.
Men jag märker nu att jag orkar mer och mer.
Det känns som om att kraften och orken är på väg tillbaka nu. Äntligen. 

Och det lutar nog åt att den blir en tur i morgon med :)

Fredags känsla.

Det här är dagens bästa kaffe kopp. Den man tar efter att man tränat på morgonen. Och oftast intas i badrummet. 

Det i sig är väl inte så mysigt, men jag spar tid eftersom man kan göra allt annat på samma gång. 

Det är ju skärtorsdag i dag men på jobbet är det fredags känsla. Bra musik på radion och fullt med kunder som ska rusta med båten under ledigheten. Fullt ös med andra ord. 

Och efter jobbet blir det lite cykelvård. Jag rullade bara in hojen i garaget och stängde dörren efter förra turen. Med lera , tallbarr och allt kvar. För i morgon är det dags för den årliga Långfredagsturen. Vad jag har sett så kan det bli väldigt många som dyker upp och hänger på. 

Himla kul. 

Frågan är om man ska ha fredagsmys i dag. Hmm. Ska fundera på det när jag tvättar cykeln. 

Det var jag och någon mer där ute.

Jodå, alla barn och ungdomar kom iväg på en heldag med aktiviteter. Och jag fick mig en långtur på cykeln. Gjorde bara ett klantigt stig val i början på rundan.

Leden mellan Alster och Göstahult är ju aldrig torr. Inte ens om det är totalt eldningsförbud i hela landet. Så redan efter 20 min hade jag dy upp till båda vristerna och skorna var genomblöta. 

Rullade vidare upp mot Forshaga och hann torka någorlunda i den kraftiga sidvinden på väg dit. 

Vädret var helt ok trotts den kraftiga vinden men jag mötte knappt en enda mer cyklist som var ute. 

Petade i mig 2 Rune kakor och röjde sedan mil spåret på Sisu gården. En rolig slinga som är kuperad och slingrig. 

Men när det var dags att trampa hemåt så kom regnet. Och när jag bara hade tråkig alsfalts tramp kvar så blev låren som iskalla stockar på mig och jag hörde någon viska

- Kebab. Varm kebab med stark sås. 

Nej jag var helt själv. 

Och sista biten så hörde jag det vid varje tramptag. Kebab, kebab, kebab. 

Kanske var det mitt undermedvetna som tala till mig. 

Vis som jag är och har lärt mig, så ska man lyssna på sin kropp. 

Klart jag ska ha en kebab. 

Och så blev det. 

Sista stig partiet på hemvägen kräver fokus. Annars så hamnar man i Klarälven.