Vad säger stilpolisen om hängslen?

Det finns väldigt många outtalade "regler" om vad man ska ha och inte i cykelsporten. 

Tex det där med strumporna. Lite högre och vita. Eller låga svarta. Kanske bara en fråga om man kör LV eller MTB. Jag har inte riktigt koll. Mest praktiskt är ju svarta om man kör i skogen. 

Och så har vi glasögonen. Innanför eller utanför banden på hjälmen. Gud förbjude om man gör fel där. 

Men vad skulle dom säga om man har hängslen på armvärmarna. Bara snäppa fast från höger till vänster och tvärs över ryggen. Det är ju ändå inget som syns. 

Mitt problem är att mina armar har blivit tunnare. ( Men bara armarna). Så dom kasar ner hela tiden. Frånvaron på gymmet märks tydligast där. (Om man bortser från att jag är allmänt svag). 

Jag skulle ju kunna gå och köpa nya i en storlek mindre. Men det känns lite som att köpa större byxor om man går upp i vikt.

Så jag jobbar nog istället på att få dom att sitta uppe igen. 

Älskade Bryngfjorden.

Japp, då är premiär turen uppför våran lille kulle gjord. Och det har väl aldrig hänt så sent på året som nu. 

Men och andra sidan har hela denna säsong sett VÄLDIGT annorlunda ut än tidigare år överlag. 

Jag har nu äntligen känt att kroppen svarar bättre och bättre på träningen. 

Jag orkar mer för varje vecka. 

Och jag sover som en liten gris på nätterna nu. 

Jag kan inte påstå att det har vänt så där bara över en natt. Men nu när kroppen äntligen orkar så har det gått förvånansvärt fort. 

Och i dag så var tanken att rejsa stigar i snabb tempo och göra Bryngfjorden. Och så stod man där på toppen med ett fånigt flin och bara njöt. Väldigt flåsande men jag hade kommit upp. Och med bra kräm i benen. Jag hade något att sätta emot. Planen  var att fortsätta hemåt, men jag tog liftspåret ner och körde upp en gång till. Bara för att jag orkade. 

Konstaterade när jag kom hem att jag varit uppe och nosat på min maxpuls i dag. DET var väldigt länge sedan. 

Men så finns det ju ett uttryck också som jag tycker är väldigt bra. 

- Det är lätt att vara stark när man kör själv :) 

Livet är precis som den där låten. " Det går bra nu"

Aj aj. Det var ett bra tag sedan jag skrev något nu.
Jag har bara inte hunnit. Med detta underbara väder som vi haft / har så har jag knappt varit inne.
(Inte ens på natten. Jag har gjort premiär natt på balkongen).

Det har bla blivit väldigt mycket cyklande i alla varianter.
Långfredagsturen med ca 50-60 cyklister som anslöt och körde från stan upp mot Forshaga - Kil -
Hymboholm. Och som vi avslutade utan för Lugnets massage med korv och kaffe.
En social tur i lugnt tempo där man träffade klubbkamrater man inte sett under hela vintern. Ny vän man fått
genom cyklingen, men aldrig träffat. Och bekanta man inte sett på flera flera år men som hittat passionen
i denna underbara sport.

Påskafton var jag ute och guidade största grabben på hans premiär tur med en racer hoj.
Vi ska nog fila lite på hans teknik och beteende innan han får cykla med i en klunga.
Det var som att ha med en kalv på grönbete.

I fortsatt strålande väder så var vi ett gäng som mötte upp på söndagen och körde stig från KMTI
och bort mot Lillerud - Segerstad - Skutberget.
Väldigt fina och torra stigar nästan hela vägen. Det var bara några få men ack så förrädiska dy hål på
Skutberget. Och dom bjöd på väldigt snygga och spektakulära vurpor.
Har jag någon gång önskat att jag haft en hjälm kamera så var det då.
På en poängskala upp till 10 så skulle Gunnar få det, med en stjärna i kanten.
Halva mannen (på 1,95m) försvann i leran efter att ha balanserat en bra stund på framhjulet.

Godis paus. Gunnar till höger (innan vurpan)

Måndagen fick cykeln stå stilla, men jag var hemma i Charlottenberg och passade på att springa lite.
Finns ju lite bättre backar där uppe.
Tassade från Valfjällsbyn och bort till bilvägen upp till toppen.
Jag lunkade på i ett behagligt tempo och kunde konstatera att det bara går bättre och bättre vad det gäller orken i kroppen. 
Det var inte mer än + 5 grader när jag startade, men hade bara ett linne på mig när jag kom upp.
Solen riktigt värmde i ryggen.
Vi hann även med att lyssna till, och fånga några grodor när vi var i stugan.

Gårdagen bjöd på en riktig Happy mtb tur. Så som det brukade vara, förr.
När man bara är ute och lattjar och letar fina trixiga stigar. Man kör järnet och bara njuter.
Och man kan liksom inte sluta. Men man är tvungen för att det börjar bli mörkt.
Tyvärr fick vi ett kedje haveri i början på turen. Men löste det genom att en sprang. Den andra cyklade med
2 cyklar och sen lite puttade av hela ekipaget. Så efter lite mekande kunde vi fortsätta rundan.
Men med 2 personer med noll lokalsinne, så får man vara glad att det inte var beck mörkt innan vi var hemma.

Jo, det blev lite cyklade i dag med faktiskt.
Jag och Peter tog hand om klubbens mellan / snabb grupp i dag. Och vi hade ca 30 pers att hålla koll på..
Han tog täten och jag var kö karl och såg till att alla hängde med.
Eller hjälpte till om det var någon som fått problem.

Men jag måste väl säga att det gick sådär. I alla fall för min del.
Någonstans på någon stig så gjorde vi ett dumt väg val. Och helt plötsligt så var jag och 4 st från min grupp
sist i den lugna gruppen som var ute på samma ställe.
Men vi anslöt oss till dom och trampade hemåt.
Ännu en gång fick vi vända och ta en annan väg.
Det var nämligen en skit sur orre som vägrade att släppa förbi oss på stigen.
Vi konstaterade att han var väldigt stor och väldigt sur så beslutet var inte så svårt.

Det har som sagt blivit en hel del cykel under påsk. Och jag har njutit som aldrig förr.
Och ja. Jag tar det lugnt. Jag kör efter min egen förmåga och känslan jag har för dagen.
Men jag märker nu att jag orkar mer och mer.
Det känns som om att kraften och orken är på väg tillbaka nu. Äntligen. 

Och det lutar nog åt att den blir en tur i morgon med :)

Fredags känsla.

Det här är dagens bästa kaffe kopp. Den man tar efter att man tränat på morgonen. Och oftast intas i badrummet. 

Det i sig är väl inte så mysigt, men jag spar tid eftersom man kan göra allt annat på samma gång. 

Det är ju skärtorsdag i dag men på jobbet är det fredags känsla. Bra musik på radion och fullt med kunder som ska rusta med båten under ledigheten. Fullt ös med andra ord. 

Och efter jobbet blir det lite cykelvård. Jag rullade bara in hojen i garaget och stängde dörren efter förra turen. Med lera , tallbarr och allt kvar. För i morgon är det dags för den årliga Långfredagsturen. Vad jag har sett så kan det bli väldigt många som dyker upp och hänger på. 

Himla kul. 

Frågan är om man ska ha fredagsmys i dag. Hmm. Ska fundera på det när jag tvättar cykeln. 

Det var jag och någon mer där ute.

Jodå, alla barn och ungdomar kom iväg på en heldag med aktiviteter. Och jag fick mig en långtur på cykeln. Gjorde bara ett klantigt stig val i början på rundan.

Leden mellan Alster och Göstahult är ju aldrig torr. Inte ens om det är totalt eldningsförbud i hela landet. Så redan efter 20 min hade jag dy upp till båda vristerna och skorna var genomblöta. 

Rullade vidare upp mot Forshaga och hann torka någorlunda i den kraftiga sidvinden på väg dit. 

Vädret var helt ok trotts den kraftiga vinden men jag mötte knappt en enda mer cyklist som var ute. 

Petade i mig 2 Rune kakor och röjde sedan mil spåret på Sisu gården. En rolig slinga som är kuperad och slingrig. 

Men när det var dags att trampa hemåt så kom regnet. Och när jag bara hade tråkig alsfalts tramp kvar så blev låren som iskalla stockar på mig och jag hörde någon viska

- Kebab. Varm kebab med stark sås. 

Nej jag var helt själv. 

Och sista biten så hörde jag det vid varje tramptag. Kebab, kebab, kebab. 

Kanske var det mitt undermedvetna som tala till mig. 

Vis som jag är och har lärt mig, så ska man lyssna på sin kropp. 

Klart jag ska ha en kebab. 

Och så blev det. 

Sista stig partiet på hemvägen kräver fokus. Annars så hamnar man i Klarälven. 

Bunkrat med Rune kakor.

Jo jag blev lite seg i slutet på den senaste  långturen när jag sprang. 

Skulle ha haft något mer än 2 dl vatten med mig på nästan 2 timmar. 

Så i måndags när jag Vabbade rörde jag ihop en sats med löpar Runes energi kakor. ( Farligt goda). Gjorde dom något mindre än vanligt, för det kan vara lite svårt att tugga i sig samtidigt som man springer. 

Lillebror fick en syskon dag i födelsedags present. Så i morgon drar alla tre i väg på  lunch, bowling och bio. Och ungefär samtidigt drar jag ut i skogen. 

Förhoppningsvis på cykel och sköna stigar. Bara lajja runt lite och hitta ett skönt flow. 

Lite beror det på vad det blir för väder. Jag har andra alternativ i bakfickan ifall regnet öser ner. Men något blir det. 

Distans och inslag av Britney Spears

Först av allt så måste jag bara få tacka alla som har hört av sig efter förra inlägget.
(Som dessutom hör till det mest lästa i bloggen).
Det har rasslat till över allt. Jag har fått mejl, sms och meddelande både på Facebook och
på träningssidan Funbeat.
Några har känt igen sig och andra har skickat peppande hejarop till mig.
Tusen tack.

Annars så har min helg bestått av distans träning, både cykel och löpning.
Det blev 2:17 h på cykel efter jobbet i lördags. Vilket är ett kort pass om det ska ses som distansträning,
men det blev av, vilket är bättre än inget alls.

Väl hemma så gjorde jag en Britney Spears.
Letade fram den vassaste saxen i lådan, greppade flätan och klippte av den.
Stod där men en fläta i handen på ca 2dm. Shit, nu är det gjort.
Nu tog ju Britney en trimmer och skalade bort allt. Rubbet.
Men och andra sidan så hade hon nog lite större problem än ett hår som alltid tovar ihop sig så
fort man tränar.
Det spelar ingen roll om jag har svans eller fläta. Det blir en enda stor tova någonstans ändå.
Tidigare så gick håret ner under skulderbladen och nu så är det till axlarna.
Men jag måste boka tid hos en frissa till veckan för att styra upp det hela.

Med lite kortare hästsvans så tassade jag runt på lite stigar i skogen i dag efter en otroligt
lång sovmorgon.
Är 2:17 h på cykel kort, så är  1:43 h löpning långt. I alla fall för mig.
Har väl ingen riktig plan varför, men jag försöker öka distansen lite för varje gång.
Kan jag inte springa fort så kan man ju göra det lite längre. 
Väl hemma så var det bara att rycka snodden ur håret och konstatera att klippningen
hade fyllt sitt syfte. Inget trassel. Bra.

Sitter nu i soffan och smaskar lite på innehållet från påsen.
Bara sådär så var dottern förbi och lämnade en liten godie bag till mig.
Hon tyckte jag skulle ha en sådan. Älskade unge.

Tillfälligt stängt. Öpnnar snart igen.( Kanske)

En skylt med den texten har jag bollat med fram och tillbaka att sätta upp här på bloggen.
Glest mellan inläggen och inget bra att skriva om.

Men kanske jag kan belysa något som någon annan känner igen sig i.
 
Jag ÄR en glad person och livsnjutare, innerst inne. Men det har fattats mig ett bra tag nu. 
Motivationen och glädjen har varit helt borta för mig. På alla plan. Träningsmässigt  och privat.
Och jag ska bara kort förklara för dom som inte följt mig i tidigare inlägg.

Efter nyår så drog jag på mig överträning. Och allt vad det innebär.

Stress syndrom kom som ett brev på posten kort där efter.
Ägget eller hönan, det vet jag inte. Kanske hade jag negativ stress inom mig innan, men blundade för det och körde på med mitt hårda träningsprogram ändå.
Men får man för lite sömn så säger kroppen till slut stopp. Det går bara inte.
Det spelar ingen roll hur mycket man vill eller tycker att det är roligt. det går bara inte.
Återhämtningen efter sådant kan ta allt mellan 4v och ca 1år beroende på hur långt det har gått
och hur / när man sätter in åtgärder. (Hittar roten till allt ont).

Jag har varit så jäkla ledsen, frustrerad och trött.
Från att ha kört ca 2 pass om dagen varannan vecka så har jag den senaste tiden varit glad om jag inte somnat med pannan i bordet vid em kaffet på jobbet. Har jag en bra dag så orkar jag kanske ta en lugn tur på cykeln eller i joggingspåret efter jobbet.
Långt och lugnt går bra. Men att pressa minsta lilla är inte att tänka på.

Och jag blir lite vilsen i hela min personlighet.
Vad är det frågan om. Detta är inte jag.
Vad gör man nu när man slutar kl 18 och inte ska träna?

Ibland orkar jag men vill inte. Och andra dagar så vill jag , men kroppen säger nej.
Total obalans bland alla mina hormoner.
Frustrationen har jag lagt bakom mig nu. Orkar jag så är det bra, annars så slappar jag med gott samvete.

 Men beslut är tagna och flera samtal gjorda till mina kära sponsorer.
Och jag har fått otroligt fin respons. Från alla. Det värmer inom mig.
Och helt oväntade dörrar har öppnats för andra projekt inom cykelsporten.
( Kommer mer om det lite längre fram).

Jag kommer INTE att tävla under 2014. Jag har inte ens löst licens, allt för att minimera risken att falla för frestelsen att ställa upp i en tävling.
( Men jag kommer nog häcka på en och annan tävling för att heja på klubbkamrater och Funbeat vänner).
Så mitt mål nu är att komma tillbaka att kunna träna som jag vill. 
Hitta glädjen och få orken tillbaka.

Kanske inte så jäkla positiv beskrivning om mitt dagsläge, men det är så det är.
Men våren är här och vi får ljusare kvällar. DET gör mig glad iaf. Alltid något.

Jag och Lotti efter en fin stig tur innan jobbet i måndags.